Dna-detektiven: Lättad när jag hittade mördaren

I 16 år sökte polisen efter dubbelmördaren i Linköping. När släktforskaren Peter Sjölund kom in i bilden greps gärningsmannen på några veckor.

Nu kommer boken om genombrottet – och den banbrytande tekniken som kan förändra svenskt polisarbete för alltid.

Peter Sjölund satt på kontorshotellet i Härnösand när han löste dubbelmordet. Han kunde inte skrika ut sin glädje, allt hade skett under strikt sekretess, och ingen runtomkring honom förstod att ett av de största genombrotten i svensk kriminalhistoria just hade inträffat.

– Det var en väldigt märklig känsla. Jag kommer ihåg att jag satt och stirrade på de två namnen och visste att det är bara de två i hela världen som det kan vara, säger han.

Framför sig hade han namnen på två bröder. En av dem måste vara den man som polisen i alla år hade eftersökt för dubbelmordet i Linköping den 19 oktober 2004. När den skyldige sedan erkände och visade sig ha en till 100 procent överensstämmande dna-profil med mördaren var jakten slut.

I ”Genombrottet: Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping”, som utkom den 11 juni, berättar Peter Sjölund tillsammans med journalisten Anna Bodin i detalj hur det gick till när han via dna-släktforskning nådde fram till lösningen.

Här får läsaren även följa poliserna som fortsatte sitt arbete under alla år, de anhöriga som blev kvar med sorgen och gärningsmannens väg mot morden.

Golden state-mördaren

Metoden som ledde till lösningen kan kort beskrivas så här: Dna-profilen från brottsplatsen läggs in i en släktforskningsdatabas där andra släktforskare har lagt in sitt dna. Profilen jämförs sedan med de andra i databasen (bara personer som har godkänt jämförelser ingår). Om profilen från brottsplatsen matchar andra dna-profiler blir det möjligt att via släktforskning hitta den som en gång lämnat spåren.

Peter Sjölund fick först upp ögonen för metoden när den användes för att gripa den så kallade Golden state-mördaren i USA 2018. Det var precis samma sak han sysslade med när han sökte okända fäder, insåg han.

Som mångårig föreläsare är Peter Sjölund välkänd inom släktforskarkretsar, och en av förklaringarna till att Sverige sticker ut i Norden med en hög andel personer som dna-testat sig för släktforskning.

– Jag har alltid med mig en väska med dna-test så att folk kan testa sig efter föredragen om de vill. Jag har säkert topsat tre-, fyra-, femtusen personer när jag varit runt. En gång topsade vi 124 personer i baren på (kryssningsfärjan) Cinderella.

Goda förutsättningar

Han förstod alltså att förutsättningarna för att metoden skulle kunna lyckas i Sverige var goda. När det en stund senare beslutades att dubbelmordet i Linköping skulle bli pilotfall i Sverige för att testa den nya metoden anlitades Peter Sjölund för att utföra släktforskningen, sedan han själv hade tagit kontakt och erbjudit sina tjänster.

Han visste inte särskilt mycket om morden innan han blev inblandad, och han hade ingen relation till Linköping som stad. Under arbetets gång lärde han sig desto mer.

– Framför allt förstod jag hur otroligt stor påverkan det hade på alla i stan, att det har levt kvar som ett trauma. Jag har även förstått hur fruktansvärd ovissheten var för de anhöriga.

Arbetet gick inte problemfritt. Bland annat framkom det tidigt att dna-profilen från brottsplatsen var för dålig för att bedriva släktforskning på. Men polisens analytiker hittade mer dna i sparade blodprover från brottsplatsen och lyckades förbättra profilen.

– Då kunde vi få ett riktigt dna-resultat och hitta riktiga släktingar. När jag sedan klickade in på några av släktträden var allt i Östergötland. Då kände jag att det här löser jag, det är bara en fråga om tid.

Dubbel lättnad

Fem veckor senare hade han svaret.

– Det var en sådan lättnad att jag kom i mål, jag kände att alla hade räknat med att jag skulle hitta honom. Det var också en lättnad att han levde, så man kunde få svar på vad som hade hänt.

Efter lösningen blev han kontaktad av en mängd släktforskare som även de ville vara med och bidra. Det naturliga steget blev att sätta ihop en grupp med släktforskare som kan jobba tillsammans för att lösa fall, berättar han.

Peter Sjölunds förhoppning nu är att metoden ska komma att användas brett i Sverige. I väntan på juridiskt klartecken tränar släktforskarteamet på ett hitta okända fäder.

– De är helt galna, de hittar fyra, fem pappor i veckan. De är så snabba att man med bra förutsättningar skulle kunna lösa ett kallt fall på en dag.