Rutinerat och busigt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-27
Markoolio flyger säkert genom Oscars salong.
Hans återkomst som Karlsson på taket är rutinerad barnteater. Lite prutt, lite bus, mycket sång.
”Karlsson på taket smyger igen” är Astrid Lindgrens tredje bok om den själv-gode lille farbrodern som bor på ett tak i Vasastan i Stockholm. Hans kompis, 8-årige Svante ”Lillebror” Svantesson, är den ende som tycker om honom.
Gillar honom så mycket att när mamma och pappa ska åka på semester väljer Lillebror att stanna hemma. Som sällskap får han hus-föreståndarinnan (sådana fanns på 1960-talet) fröken Bock och den grinige släktingen farbror Julle.
Examen för Idol-juryn
Den som ser den här musikalen bör känna till lite om Karlsson, familjen och den spökrädda fröken Bock.
Hon spelas mycket underhållande av Hans Wahlgren som är det bästa i hela föreställningen.
Lillebror spelas av hans barnbarn Benjamin, 13, som redan har mycket showrutin. Så mycket att en del sångnummer ser mer ut som examen inför ”Idol”-
juryn än en försynt 8-åring. Benjamin är en sång- och dansman med ambitioner.
Vinner över de vuxna
Karlsson är en irriterande gubbe, och Markoolio spelar honom bra. Det som gör att Karlsson vinner barnens hjärtan är att de vuxna är ännu värre. Antingen beskäftiga auktoriteter vars uppblåsthet punkteras, eller korkade tjuvar som kan luras och förlöjligas.
Staffan Götestam och Anders Begrlund har skrivit text och musik till sångnumren.
Inget som mäter sig med ”Världens bästa Karlsson” som Astrid Lindgren och Georg Riedel skrev, men föreställningens hjärta är ändå de figurer Astrid Lindgren skapade.
Det räcker långt.