Laddar för ”Musikhjälpen” med tunnbrödsrulle

helskärm

I kväll kliver Brita Zackari, Oscar Zia och Anis Don Demina in i ”Musikhjälpen”-buren.

Efter det väntar flera dygn med sömnbrist, flytande föda och intensivt arbete för att samla in pengar mot barnarbete.

Brita Zackari, Oscar Zia och Anis Don Demina är på plats i Norrköping inför kvällens premiär av ”Musikhjälpen”. Årets tema för insamlingen är ”För en värld utan barnarbete”.

Innan de kliver in i buren för att sända drygt 140 timmar radio ska de äta sin sista riktiga måltid på länge.

– Det lutar åt tunnbrödsrulle. Anis pratade om det på kvällen och sedan dess kan jag inte sluta tänka på det, säger Brita Zackari.

”Blir mör”

Sedan programmet började sändas 2008 är regeln att programledarna bara får äta flytande föda under veckan de tillbringar i buren.

– Jag vet att jag klarar av det, men det är kämpigt. I kombination med att vi är ”on air” hela tiden, dygnet runt, blir man lite mör. Det finns inte så mycket tid att äta. När man går av sitt pass är man helt slut och måste sova inför nästa långa pass, säger Zackari.

Anledningen till matförbudet är att programledarna ska känna sig ”lite mer i kontakt med ett liv där inte allt kommer på silverfat”, enligt Zackari.

– En väldigt stor del av världen har det så. Det är en del av konceptet och man blir ganska ödmjuk inför enkla saker som att få sina måltider serverade.

TT: Gör man inte bättre radio om man är pigg och mätt?

– Det är det som är kul med det här, det går ut på att vi ska köra på fälgarna, då får man se lite hur pass bra vi är på att göra radio. Det är en kul utmaning som programledare, säger Zackari.

”Himlar med ögonen”

Brita Zackari har varit programledare i ”Musikhjälpen” en gång tidigare, men vill inte kalla sig veteran.

– Både Oscar och Anis har många timmar vid ankarrollen de också. Det enda som har hänt med min veteranroll är att de himlar med ögonen när jag säger ”förra året var det så här...”, säger Zackari skämtsamt.

TT: Hur tror du att dynamiken mellan er kommer att vara?

– Vi konstaterade precis att jag och Oscar är mellanbarn så vi är ganska anpassningsbara åt olika håll. Vi tar den lediga rollen, om någon är grinig kan den andra vara peppig. Anis är mer jämn, men jag har en känsla av att när han får en svacka så kommer det att märkas.