Desperationen växer bakom ensamhetens dörrar
HOLLYWOOD
De börjar lätta på karantänrestriktionerna nu.
Kanske är det nödvändigt.
För inne i den påtvingade isoleringen börjar det mentala tillståndet krackelera.
Carolina ringer från Dubai. Rösten är gäll. Hon beskriver det som ett fängelse. Nu mer än någonsin. Tidigare i år tog hon med lilla dottern och drog dit när maken fick ett jobb i tv-branschen. Det var precis innan coronaviruset svepte in över världen.
Nu sitter hon instängd i en liten lägenhet utan balkong, med en treåring som ska sysselsättas dagen lång medan maken jobbar.
Hon har ännu inte lärt känna någon och nedstängningen gör det omöjligt att få till något som helst socialt liv.
Går hon ut utan giltigt ärende riskerar hon böter på 5 500 kronor.
– Jag vet inte hur länge till jag står ut, säger hon med gråten i halsen.
Från London hör Alon av sig. Han är en utflyttad amerikan som för två år sedan började om i hotellbranschen.
Nu är hotellet stängt. Samtidigt har hans extrajobb dragits in.
Alon har slutat betala hyran. Säger att om han ligger extremt lågt kan han hålla ut till september.
Efter det?
– Ja, vem vet?
Tittar i taket
Tonen är uppgiven. På linjen tränger sig mörkret på. Han säger att han ibland inte vet om det är värt att kämpa vidare.
I New York – USA:s coronacentrum – sitter Adam och hans sambo instängda i en minimal tvåa. De har skaffat hund – något som han säger hjälper dem med rutiner.
Det märks att han försöker hålla skenet uppe. För vad annat kan vi göra?
Men när han kopplar jycken och går ut och kan prata fritt vittnar han om friktioner som uppstår när man 24 timmar om dagen är inlåst på en för liten yta med en person man bara tidigare tillbringat en bråkdel av den tiden tillsammans med.
Här i Hollywood ligger min granne, skådespelerskan Elizabeth, och stirrar i taket. Hon har inte varit ute på flera dagar och säger att det inte är någon idé. Alla jobb har torkat upp och ingen vill ens spekulera i ett startdatum för när produktionerna att dra igång igen.
Dr Phil hudflängdes häromdagen för att ha använt en usel jämförelse när han varnade för långtgående effekter av coronaisoleringen.
Ändå torde ämnet förtjänas att diskuteras.
Om inte annat för allas vår mentala hälsas skull.