Han var så mycket mer än Ica-Stig
Hans Mosesson fick ett fint avslut på karriären
Han var så mycket mer än Ica-Stig.
Hans Mosesson, som gått bort 79 år gammal, tänker åtminstone jag mer på som en av grundarna av Nationalteatern och som en utomordentlig skådespelare i såväl tyngre filmer som ”s/y Glädjen” och lättsamma tv-komedier som ”Sjölyckan”.
Men nu har tv den genomslagskraft det har. Särskilt om man gör 512 avsnitt av reklamfilmerna som pumpas ut regelbundet dag efter dag i 13 år, mellan 2002 och 2015.
Politiskt har han alltid stått till vänster och det grubblades säkert en hel del för och emot innan han tackade ja till att bli ICA-Stig. Det gav en ekonomisk trygghet till en frilansande skådespelare. Och han har sagt att han trodde reklamfilmerna snart skulle vara bortglömda.
Det blev de inte. Han var helt enkelt för bra i rollen. Med sina lite fårade anletsdrag och varma blick, gav han hyggligheten ett ansikte. Folk litade på den där ICA-gubben. Tyckte om honom.
Lite som en annan vänsterprofil, Sven Wollter (1934–2020), gick han hem i stugorna även hos dem som inte alls delade hans politiska åsikter.
Var en av de drivande krafterna
Hans Mosesson växte upp på Lidingö utanför Stockholm. Tog studenten i Växjö och började sedan läsa medicin i Lund. Där blev han engagerad i studentteatern och blev så småningom en av grundarna till Nationalteatern, som efter att ha flyttat till Göteborg blev en av landets främsta rockorkestrar och gjorde många klassiska teateruppsättningar, fyllda av musik.
Mosesson var en av de drivande krafterna.
Regissören Pontus Hjortén, som för några år sedan gjorde en fin dokumentär om Nationalteatern, ”Vi är barn av vår tid”, har berättat om hur Mosesson blev älskad av de hemlösa i Göteborg när han agerade jultomte åt Stadsmissionen. Hur de brukade skrika Speedy Gonzales efter honom, de syftade på en roll som tjackpundare (och även en känd rocklåt) i en uppsättning av Nationalteatern.
Vi tv-tittare har alltid stått på hans sida
Tror första gången jag såg honom var i ”Det våras för smålänningarna”, en SVT-serie från 1981, där han hade en av huvudrollerna. Jag såg den för att var en serie som flyttade Israel/Palestina-konflikten till Småland/Östergötland. Det blev en av SVT:s mest utskällda serier genom tiderna. Jag gillade den. Den utspelades ju i mina hemtrakter. Och han i en av huvudrollerna var inte så tokig.
En tidig huvudroll på film var som fabriksarbetaren som vill vara konstnär i Göran Du Rées och Christina Olofsons ”Målaren” (1982). Mosesson gav skickligt kött och blod åt en arbetare som drömde stort.
En personlig favorit är ”s/y Glädjen” (1989), Göran Du Rées film efter Inger Alfven-romanen. En stark historia om ett par (Stellan Skarsgård/Lena Olin) som köper en segelbåt och gör en strapatsrik resa i samma stil som de förra ägarna, spelade av Mosesson och Viveka Seldahl (1944–2001).
Under senare år har Mosesson setts i tv-serier som ”Andra Avenyn”, ”Jordskott”, ”We got this”, julkalendern ”Mer panik i tomteverkstan” och allra senast ”Sjölyckan” i TV4.
Där har han övertygat som Berndt, äldst i den familj som firar sommar i Stockholms skärgård. De vuxna barnen (Malin Cederbladh, Henrik Schyffert) har varit lika oroliga när pappan var vilsen sedan hustruns bortgång, som när han sedan träffar en ny kärlek (Marianne Mörck).
Hans Mosesson har med små finstilta medel gestaltat Berndt så att vi tv-tittare alltid stått på hans sida.
Ett fint avslut på karriären.
Och även om de flesta minns honom som ICA-Stig… handen på hjärtat, hur många reklamfilmsfigurer kan folk på rak arm räkna upp?
