Per Andersson lockar ofta till gapskratt
Så bra är ”Räkhäst – I huvudet på Per Andersson”
Uppdaterad 2023-12-20 | Publicerad 2021-12-09
Räkhäst – I huvudet på Per Andersson
Show med Per Andersson på Lorensbergsteatern i Göteborg. Regi: Anna Vnuk.
Allt är inte lika roligt.
Men i många nummer, som när han rappar en associationsrik kuplett, lockar Per Andersson till gapskratt mest hela tiden.
För många år sedan sa legendaren Claes Eriksson, från Galenskaparna & After Shave, att jag borde hålla koll på en ung komiker han hade sett. ”Per Andersson, han kommer att bli något stort”, sa han.
Så blev det. Film- och tv-roller, Grotesco, ”Parlamentet”, Melodifestivalen, julkalendrar, musikalen ”The book of Mormon”, ”Art”… listan kan bli lång.
Nu är han etablerad. Kommer med höga förväntningar från publikens sida. Och i stort sett levererar han.
Han säger att showens titel ”Räkhäst” var ett ord han skrev ned på en lapp som 10-åring. Att han inte vet vad det betyder. Men att showen är en resa in i hans egen hjärna, för att kanske förstå, för att vi ska få möta den där räkhästen.
Och vilken resa det blir. Själv tycker jag det som personifierar Per Andersson allra mest är helt galna kupletter, som ”Kuk i hatt”. Vi får ett antal sådana. En han rappar med så associationsrika och helt galna rim och så fort att publiken skrattar så mycket så många missar säkert en tredjedel av fyndigheterna. Några nummer har jag sett förr, jag tror det var i ”Tomten och bocken”, julshowen med Måns Zelmerlöw som fick läggas ned efter bara några få föreställningar på grund av pandemin. Två komiska mästerstycken som förtjänar att få leva vidare. Ett börjar med att han har sex med Glenn Hysén och slutar med… ja, ni kan inte ana var det tar vägen.
Har man fått en inblick i Per Anderssons hjärna, så anar man att längs de 55 föreställningarna det närmaste året kommer det både att förändras och vässas
Allt är inte lika roligt. Några nummer drar ned tempot ungefär halvvägs in i den drygt 90 minuter långa showen. Några vitsar är (kanske medvetet) bara dåliga. En del parodier är träffsäkra, andra inte. Men har man fått en inblick i Per Anderssons hjärna, så anar man att längs de 55 föreställningarna det närmaste året kommer det både att förändras och vässas.
Han kallar det, skämtsamt, enmansshow. Men då en majoritet av humorn framförs sjungande, är orkestern – kapellmästaren Per Johansson, keyboards, Henrik Bengtsson och Magnus Boqvist, bas och trummor – mycket viktig.
Och hon som först verkar vara en scenarbetare, är skådespelerskan Lisa Larsson, som får en allt viktigare roll och egna nummer. Gör bland annat en helt suverän parodi på Melissa Horn, både text- och sångmässigt, på perfekt släpig stockholmska.