Svenne var Sveriges första riktiga popstjärna
Svenne Hedlund var under några hysteriska år på 60-talet Sveriges största popstjärna.
Med Hep Stars skapade han en inhemsk och lite hemvävd version av ”beatlemania". Och lyfte in den okända organisten Benny Andersson i popmusiken.
När Beatles slog igenom 1963 var det också väldigt mycket starten på popmusiken så som vi i dag känner den.
Världen var större, Sverige en betydligt mer isolerad plats än nu. De få radio- och tv-kanaler som fanns gav litet utrymme åt den nya ungdomsmusiken. Den som blev intresserad av pop fick leta efter skivorna och det var långt ifrån en självklarhet att engelska och amerikanska stjärnor kom hit på turné.
När det började dyka upp svenska popband mättade de således ett uppdämt behov. Band som Tages, Shanes, Ola & The Janglers, Mascots och Namelosers blev snabbt stjärnor och kunde åka runt i folkparker och skolaulor på svensk landsort och skapa den sortens hysteri som svenska tonåringar dittills bara sett på tv eller läst om i tidningar.
Men inget band i den första svenska popvågen var större än Hep Stars, och ingen var en större stjärna än Svenne Hedlund.
I maj 1965, när de var som allra hetast, hade Hep Stars en vecka hela tre singlar på den viktiga radiolistan ”Tio i topp”, plats ett, två och fyra. En period stod bandet för tio procent av all skivförsäljning i Sverige.
Sven Ove Hedlund föddes i Solna 1945 och inledde sin popkarriär i bandet Clifftones. Hep Stars hade bildats 1963 men när de skulle spela på en ungdomsgård i Vasastan året därpå var sångaren på turné med en dragspelare och en helt oförberedd Svenne Hedlund fick hoppa in och rädda giget.
Hep Stars var inte bara bra för att vara svenska utan bra på riktigt
Det blev succé och Hedlund var snart ordinarie sångare i Hep Stars, som fick släppa sina första singlar och åka på folkparksturné.
Året därpå behövde bandet en ny organist. Hedlund hade koll på en duktig dragspelare och pianist i gruppen Elverkets Spelmanslag. Benny Andersson fick frågan om han ville gå med i Hep Stars och ett nytt och tämligen betydelsefullt kapitel i svensk pophistoria kunde därmed ta sin början.
Hep Stars första stora hits var covers. ”Farmer John” lånade de från den amerikanska duon Don And Dewey. Låten som mer än något annat blev deras signaturmelodi, ”Cadillac”, var från början en b-sida med den brittiske rockkungen Vince Taylor.
Men ingen i Sverige hade vid tiden hört originalen och det som verkligen var magin med Hep Stars var deras energi och karisma på scen. Till skillnad från flera kollegor var Hep Stars inte bara bra för att vara svenska utan bra på riktigt. Kolla gamla tv-klipp när de skakar kalufs och koreograferar fram publikkaos i ”Cadillac” eller finalnumret ”Whole lotta shakin’ going on”. Energin och laddningen finns där fortfarande, 60 år senare.
Och det mesta handlade förstås om sångaren. Svenne Hedlund skapade tidigt sin look som han sedan höll fast vid under hela karriären. Lång, mörk hårman, polotröja, halsband, ofta svart väst.
Eftersom popmusiken under de här åren generellt var något av en experimentverkstad rymmer Hep Stars diskografi en del minst sagt tvära kast. Från den tidiga rocken över ”Malaika”, en låt på swahili (!), till rena visor som ”I natt jag drömde”.
Som med så många av 60-talsbanden var brinntiden kort
Inte minst var det i det här bandet som Benny Andersson insåg att han kunde skriva poplåtar. Med låtar som ”Wedding” och ”Sunny girl” fick Hep Stars originalhits som håller fint fortfarande. De fans som gillade rockbandet Hep Stars rynkade möjligen på näsan åt den softa ”Sunny girl”, men när Hedlund smeker fram texten med mild blick och små men effektiva gester på Youtube går det att förstå hur många elefantbilder från Bildjournalen med Svenne-motiv som en period hamnade på svenska flickrumsväggar.
Som med så många av 60-talsbanden var brinntiden kort för Hep Stars. Ekonomi och en del mindre lyckade projekt, som en aldrig utgiven popfilm om bandet inspelad i Afrika, gjorde sitt till.
1969 lämnade Andersson Hep Stars för att satsa på sitt nya samarbete med Björn Ulvaeus från Hootenanny Singers. Samma år slutade även Hedlund och bildade Svenne & Lotta med amerikanska kärleken Charlotte Walker, som han träffat några år tidigare när hon kom på Sverigeturné med sitt band The Sherrys.
Svenne & Lotta utvecklades till en ny framgång för Svenne Hedlund, inte minst tack vare låten ”Bang en boomerang”, som kom trea i Melodifestivalen 1975 men blev en stor hit, även internationellt i en engelsk version.
Paret lämnade Stockholm för småländska Sävsjö och fortsatte att turnera på scener av varierande storlek ända fram till 2014, när de även bestämde sig för att ta ut skilsmässa, om än som goda vänner.
En tredje våg av framgång fick Hedlund med Idolerna vid millennieskiftet. En supergrupp av Traveling Wilburys-modell med Hedlund och tre andra av 60-talets största svenska popstjärnor: Lalla Hansson från Fabulous Four, Tommy Blom från Tages och Lennart Grahn från Shanes. Singeln ”Här kommer kärleken” låg på Svensktoppen i 29 veckor och gruppen gjorde även flera lyckade turnéer med en blandning av nya låtar och gamla hits.
Han dog, givetvis, mitt i steget
Svenne Hedlund var, förutom en av den svenska popmusikens verkliga pionjärer, en överlevare, som aldrig lät framgången och kändisskapet stiga honom åt huvudet på 60-talet och längre fram i karriären aldrig såg sig för fin för några uppdrag.
Han sjöng Elvis-låtar på ett köpcentrum med samma värdighet som han gjorde ”Sunny girl” i ”Allsång på Skansen”.
Inte minst imponerande av en artist som under hela sin karriär kämpade med effekterna av skolios, en deformation av ryggraden.
Och han dog, givetvis, mitt i steget. Den här månaden skulle Svenne Hedlund ha varit en del av showen ”Hits of the 60’s” på Intiman i Stockholm tillsammans med Lennart Grahn och Clabbe af Geijerstam.
Nu verkar tanken vara att genomföra showerna som planerat men på ett nytt sätt, som en hyllning till Svenne Hedlund.
Det låter helt rimligt, för en hyllning förtjänar onekligen Sveriges första riktiga popstjärna.