Yrvaken debatt om kändisbarnen

År 2022 utnämndes till ”year of the nepo baby”, kändisbarnens år.

Samtidigt slog skådespelare som Lily-Rose Depp och Jamie Lee Curtis tillbaka – det är inte så lätt att glida på sina föräldrars bananskal.

– Problemet med ”nepo babies” är att ingen vill kännas vid att man är det, säger Jonatan Unge.

Debatten verkade komma från ingenstans. Plötsligt insåg den yngre generationen som är aktiv på Tiktok att det finns människor som har kända föräldrar. Termen ”nepotism baby”, förkortat ”nepo baby”, föddes och allt fler kändisar pekades ut och anklagades för att ha tagit sig in i kultur- och nöjesbranschen på andras meriter.

I ett långt reportage som publicerades i New York Magazine och Vulture listas en lång rad kända skådespelare, musiker och influerare vars föräldrar kanske, eller kanske inte, har hjälpt dem framåt i karriären.

”Känd som spermie”

Kalle Lind, som ofta reder ut äldre nöjeshistoria i ”Snedtänkt”, säger att det inte är något nytt fenomen att kändisars barn får förtur.

– Redan Gösta Ekman den yngre sade att han var ”känd redan som spermie” och det var ju hans pappa Hasse Ekman också. Det är inte så konstigt egentligen att följa i samma fotspår, det har människor alltid gjort.

Jonatan Unge, vars föräldrar är journalisterna Cecilia Hagen och Ingemar Unge, säger att han är övertygad om att han fick sitt första jobb på Sveriges Radio eftersom producenten var imponerad av vem hans mamma var.

– Jag fick lite dåligt samvete, för jag tyckte att mina kompisar var mycket bättre än jag. Men jag har en ganska avslappnad inställning till det där. Vi kulturbarn har en orättvis fördel, men det finns en massa andra orättvisa fördelar man kan ha, som utseende till exempel. Jag är glad åt mitt försprång, jag tror att jag behövde det, säger han.

Redan 2021 rasade debatten på svenska kultursidor om ”kulturbarn”, avkomman till kända författare och journalister som fick fördelar framför människor helt utan kontaktnät. Sanna Samuelsson, idé- och kritikredaktör på Göteborgs-Posten, skrev då en krönika med rubriken ”Kulturbarnens räkmacka är ett demokratiskt problem”.

– Problemet är när kulturen blir sämre på grund av det här. Det skapar homogena skildringar och en likartad blick på samhället, säger hon.

När termen ”nepo baby” började spridas försvarade sig flera av de kända personerna. Lily-Rose Depp, dotter till Johnny Depp och Vanessa Paradis, sade att anklagelserna om nepotism var ”helt tagna ur luften” och Jamie Lee Curtis, vars föräldrar Janet Leigh och Tony Curtis var superstjärnor på 1950-talet, kallade debatten ”sårande”.

– Man kan inte veta hur det hade gått för Jamie Lee-Curtis om hon inte hade haft kända föräldrar. Alla har en känsla av att ha haft det svårt, men vissa har haft det lättare än andra, säger Sanna Samuelsson.

Högre förväntningar

Det finns många exempel på när en ”nepo baby” tagit plats i rampljuset trots bristande meriter. Ett färskt exempel är Lasse Hallströms film om Hilma af Klint, där dottern Tora Hallström knep huvudrollen trots att hon inte hade någon tidigare erfarenhet av skådespeleri.

Sanna Samuelsson säger att det beslutet fick henne att bojkotta filmen.

– Jag som biobesökare har ett intresse av Hilma af Klint, hon är en spännande konstnär. Men att Lasse Hallström castat både sin fru och sitt barn till huvudrollen gör att jag tappar lusten att se den. Och det är inte för att jag avskyr nepotism utan för att det känns som att det inte har gjorts tillräckligt bra konstnärliga val här, säger han.

Jonatan Unge påpekar att man som kändisbarn också löper risk att bli hånad och bespottad för sina första försök till kulturskapande, eftersom publiken har högre förväntningar.

– Det skrattas antagligen som allra mest åt ”nepo babies” som är dåliga på det de gör. Will Smiths barn hånas för sina försök i musikbranschen och sedan har vi ju prins Carl-Philip och hans designkarriär. Det man får förstå är att man kommer att bli hånad – och att det kanske till och med är rättvist.