Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Tacka MeToo för att det inte gick åt helvete i ”Så mycket bättre”

Betyg på alla låtarna i Stors program

Fanns egentligen bara en stor oro inför programmet:

Att musiken skulle gå åt helvete.

Tacka MeToo för att det inte hände.

Eller oro och oro.

Det beror på hur man ser på saken.

Att Christer Sjögren och Charlotte Perrelli ska tolka hiphop kan också betraktas som humor.

Ingen begär att de ska ha koll på genren. Och ingen har rimligtvis längtat efter att få lyssna på deras Stor-covers heller.

Blotta tanken på att någon av dem skulle sjunga om ”aina” kan få förhärdade cyniker att ställa sig i skamduschen.

Under ”Så mycket bättre” borde det finnas ett nummer till en jourhavande och kompis eller psykolog för att tittarna ska kunna prata om alla bisarra, musikaliska smakbrott.

Som att ställa en handgranat på matbordet mitt under fredagsmyset

Sjögren klarade sig dock oväntat bra.

Den värmländska croonern försökte inte vara någonting annat än sig själv när han gjorde om ”Pappas låt” till en varm ballad som Vikingarna hade kunnat spela in. Rösten hängde upp kulörta lampor runt dansbanan.

Men ingen lyckades bättre än Linnea Henriksson. Hon fick göra en av Stors tyngsta låtar, ”Svartskallar”. Originalet är lite som att ställa en handgranat på matbordet mitt under fredagsmyset.

Henriksson döpte om låten till ”Småtjejer” och fick den att handla om systerskap, feminism och MeToo. Det var första gången som någon av hennes tolkningar brände till.

Att smuggla in politik i programmet brukar inte vara särskilt populärt.

Minns bara när Niklas Strömstedt kritiserade Sverigedemokraterna i Ace Of Base-covern ”Lyckolandet”.

Den märkliga inställningen att musik och politik inte hör ihop verkar vara svår att fila bort. Många vill säkert inte utsättas för något giftigare än att Eric Gadd och Christer Sjögren fräser runt på varsin moped och gräver en grop.

Hällde lite välkommen sprit i lättmjölken

MeToo och feminism är dock en moralisk fråga som inte borde uppröra någon. Att det fortfarande tycks göra det är ett underbetyg för alla. Världen behöver uppenbarligen fler kampsånger för unga tjejer, och inte färre.

Hiphop är i grunden djupt politisk underklassmusik. Men att genren fortfarande behandlas som något främmande i ”Så mycket bättre” är lite märkligt. För den yngre publiken har hiphop länge varit större, viktigare och populärare än rock.

Det är, ähum, stort att Stor nu har presenterats ordentligt för en tv-publik där många kanske aldrig hört talas om honom. Han var bäst i programmet igen trots att han inte ens tolkade någon låt.

Däremot körde han med en freestyle som, tillsammans med ”Småtjejer”, hällde lite välkommen sprit i lättmjölken.