En varm hyllning till Hasse & Tage

Per Magnusson

helskärm

I en hjärtlig greatest hits-revy går det att känna vingslagen av svensk humortid som flytt.

Fnissen blandas med det bitterljuva.

Om dessa väggar kunde cykla – en hyllning till Hasse & Tage

Lilla Cirkus, Stockholm.
Regi Adde Malmberg, med Johan Glans, Emma Molin, Eric Stern, Mimi Terris.

Revyn rinner i blodet på alla som växt upp på den svenska landsbygden. Om jag blundar ser jag fortfarande bygdegården. Kvalmig parfym och kaffe på tv-kanna. Skämten som fick en pojke att skruva på sig och längta hem till ”Lilla sportspegeln”.

Yngre generationers komiker fortsätter att förvalta arvet. Grotescos Emma Molin var, precis som jag, bara barnet när Tage Danielsson gick bort. Vi som inte var med decennierna då han och Hasse Alfredson var roligast i Sverige kan omöjligen förstå vilken position de hade som underhållare och opinionsbildare.

Adde Malmberg håller för säkerhets skull en inledande historielektion. Mellan 1962 och 1982 gjorde duon tolv scenföreställningar. Många av kvällens nummer kommer från en tid när vi körde på vänster sida av vägen, inte duade varandra och homosexualitet fortfarande var klassat som psykisk åkomma. Och ja, frågeställningen ”vad i helvete har de för sig inne i banken efter tre” blir måhända irrelevant för någon som livet igenom utfört sina transaktioner på internet.

Hasse & Tages humor utspelar sig i ett förflutet, men texterna som rann ur skrivstugan på Södermalm har knappast bleknat. Johan Glans är rakt igenom utmärkt som stel 60-talsman i citrusfärgad cardigan. Emma Molin uppdaterar vasst duons satiriska sida när hon låter Ebba Busch snubbla över en städerska i Tensta. Jazzsångerskan Mimi Terris står för skön Monica Z-nostalgi i ”Att angöra en brygga”. När det vankas snubbelhumor på gränsen till sammanbrott håller Eric Stern i taktpinnen. Marika Willstedt trio bäddar in alltsamman i följsam jazz som rimmar snyggt med tidsandan.

Malmberg & Co förvaltar och förnyar Hasse & Tage precis lagom. Jag blir varm i hjärtat av mannen som inte kan välja mellan Aftonbladet och Expressen, av ”Spik i foten”. Kanske för att de tar mig till en trygg plats. Det snustorra, naiva anslaget har samma effekt som The Beatles första singlar.

Dessutom finns det i duons humor, i all humor värd namnet, en melankoli. Emma Molin måste påminna den ystra publiken om att klassikern ”Ett glas öl” inte alls är särskilt kul. Och när Mimi Terris gör en knallblå ”Var blev ni av ljuva drömmar” understryker hon någonting som bor mellan fnissen: det bitterljuva i en tid som inte kommer tillbaka.

”Om dessa väggar kunde cykla – en hyllning till Hasse & Tage” spelas på Lilla Cirkus 8-31 oktober.