Kärleken och poesin starkast i pjäsen
Publicerad 2018-10-26
”Shakespeare in love” är en kvick film.
Den här uppsättningen är en lite långsammare hyllning till teatern. Kärleken och poesin lyser starkast.
Sofia Ledarp och Alexander Karim är mycket bra som kärlekspar omgivna av burlesk och buskis.
Filmen kom för 20 år sedan och är en underhållande skröna om hur Will Shakespeare skriver ”Romeo och Julia” när han drabbas av kärlek, och kärlekens besvikelser. Egentligen ska han brödskriva en komedi och säljer samma idé till två teaterdirektörer.
In i hans värld kommer den teaterälskande rikemansdottern Viola som klär ut sig till pojke eftersom kvinnor inte får stå på scen i 1590-talets England.
Sofia Ledarp spelar Viola som en stadig fackla och lyser av lyrik. Hon ger röst och kropp åt Shakespeares ord i en omgivning som handlar mycket om att driva med teaterns alla fåfängor och fånigheter. Flera biroller går ut på att spela så dåligt som möjligt. Det är gycklarnas afton.
Det finns också komiska dansscener som är kul, och uppsättningen lägger till musiknummer. Bland annat en tonsättning av Shakespeares sonett nummer 18, i Eva Ströms översättning. ”Shall I compare thee to a summers day?...”. Den sliter unge Will med i pjäsens inledning och den löper som en röd tråd hela kvällen.
Här finns duktiga skådespelare i roliga biroller. Dan Ekborg vet hur man gör den jagade teaterdirektören som upprepar ”Det löser sig. Hur? Jag vet inte, det är ett mysterium.” Gunilla Röör är minnesvärd som amma till Viola, Christer Fant är utmärkt finansiär som blir smittad av skådespelandet och Jan Mybrand är bra som dånande diva. Katarina Ewerlöf en imponerande drottning Elizabeth. Efter paus tar humorn fart.
Men alla krumelurer rör sig i en karneval som är kul att se men inte berör. Tokiga kläder och utseenden. Det är kärleken, den mellan människor och den till det välskrivna språket, som lämnar starkast intryck.
Shakespeares egna ord. Samplingen ur tragedin ”Romeo och Julia”. Passionens poesi. Vad övrigt är, är tystnad.