Så blev Lars-Åke Wilhelmsson Babsan: ”Det var ett misstag”
Mångsysslaren om uppväxten och att komma in i gaylivet i Stockholm
Publicerad 2023-07-01
Han spexade och utmärkte sig redan i skolan, så pass att Gefle dagblad till slut började skriva om ”galningen från Furuvik”.
Men Lars-Åke Wilhelmsson stod på sig och blev sedan Babsan med hela svenska folket – men det av en ren slump.
– Babsan kom faktiskt till av ett hjärnsläpp.
Vid sidan av den polerade dragshowartisten Christer Lindarw, 70, ofta vald till ”Sveriges snyggaste kvinna”, har Gävlebon Lars-Åke Wilhelmsson, 64, gjort sig känd som den frispråkiga kvinnokaraktären Babsan.
Det rosa håret har blivit hennes signum och varumärke, något som resulterat i att det finns tretton rosa peruker i Lars-Åke Wilhelmssons spatiösa, men mycket karaktäristiska Östermalmsvåning. Peruker som med jämna mellanrum lämnas in på Oscarsteatern där de tvättas och fönas efter konstens alla regler.
Genom åren har Lars-Åke Wilhelmsson synts i bland annat ”Allsång på Skansen”, ”Sikta mot stjärnorna” och i Melodifestivalen med bidraget ”Ge mig en spanjor”. Han har sytt kläder till otaliga föreställningar och musikaler och vunnit Guldmasken för det flera gånger.
”Jag ville göra alla roller”
Lars-Åke är född och uppvuxen i Furuvik och som så många andra artister utmärkte han sig redan i skolan. Han showade på roliga timmen och släppte ogärna fram sina klasskamrater.
– Jag skulle alltid spexa på roliga timmen i mellanstadiet. Jag gjorde ”Klas klättermus” i gymnastiksalen och hängde i ribbstolarna och var ugglan i trädet. Jag ville göra alla roller så jag spelade också lärarinnan iklädd mormors Valbodräkt. På högstadiet gjorde jag en föreställning som hette ”Årsexamen i Ruskaby skola”.
Fäblessen för att klä ut sig till just kvinna har funnits ända sedan skoltiden.
– Jag gjorde en show där jag mimade och gjorde Eva Rydbergs ”Den närsynte bofinken Knut”. Det var mycket roligare att göra de där tanterna. När jag var 14 år gjorde jag Marilyn Monroe, men när jag kom in och var smal och snygg så blev det ett svalare mottagande.
”Var aldrig mobbad för jag var så stark mentalt”
Lars-Åke Wilhelmsson ansågs som udda, men tack vare ett starkt psyke klarade han sig utan att bli knäckt.
– Jag var aldrig mobbad för jag var så stark mentalt. Jag kom hem en gång och hade sytt en skjorta som mer såg ut som en blus för gruppen Monkees var inne då. Den hade hög krage, jättestora snibbar och breda manschetter och puffärm. Mamma sa ”varför ska du ha den där skjortan i skolan, de kommer att skratta åt dig”. Jag sa att de bara är avundsjuka för att de inte kan sy själva. När jag kom hem så frågade mamma hur det hade gått, och jag sa att de tyckte den var skitful, men det bara rann av mig.
Innebär det att du alltid har haft gott självförtroende?
– Ja, det måste jag ha haft. Så jag har inte den där snyfthistorien som många andra kändisar har om att de blev utsatta. Jag tröttade ut mina klasskompisar, de hade ingenting för att försöka reta mig.
Du menar att de försökte?
– Gud, ja! Ibland blev det faktiskt jobbigt. En gång skulle jag stiga på skolbussen och jag hade en ny jacka med enorma axelvaddar som jag hade sytt själv efter att ha sett en bild på David Bowie som Ziggy Stardust. När jag gick in i bussen fick jag gå in på sidan för att axelvaddarna var så breda. Då fick jag ju höra saker.
– Men när de sa något elakt så lade jag i en högre växel och blev någon annan och högg tillbaka med något bitchigt. Hade jag visat mig svag hade det nog blivit mycket värre och jag hade kunnat bli ett offer.
”Galningen från Furuvik”
Efter att ha stuckit ut i skolan med sina skolpjäser började lokaltidningarna Gefle dagblad och Arbetarbladet skriva om ”galningen från Furuvik” som knappt var torr bakom öronen. Men det var en speciell person på skolan som fick Lars-Åke Wilhelmsson att inse att det var teater han skulle satsa på.
– Min lärarinna Gunilla Augrell som hade mig i konst fick mig verkligen att blomma ut. Hon hade några timmar teater i veckan och peppade mig och sa att jag måste göra mer.
Jobbade på ZTV
Lars-Åke Wilhelmsson flyttade så småningom till Stockholm och hamnade efter några år på Jan Stenbecks ”lekstuga” ZTV där han först utvecklade karaktären Baby Doll Karlsson. Av en ren slump blev det sedan Babsan.
– Jesse Wallin, Sven Hallberg och Anders S Nilsson hade ett program som hette ”Night Flight” där jag var ett inslag. När Anders skulle presentera mig fick han faktiskt ett hjärnsläpp och kom inte på vad jag hette. Han stammade och sa ”Här har vi henne, B-B-B-Babsan!”. Så Babsan kom till av ett misstag.
Det resulterade i att Lars-Åke skrotade Baby Doll som var en raffig kvinna i korsett och stay-ups och i stället skapade en högljudd tant med hysterisk frisyr.
– Jag älskade Dame Edna på den tiden, men jag använde inte konstiga glasögon utan rosa peruk. Medan Dame Edna hade en död man som hon hade konserverat i burkar så hade jag en man som hette Gunnar som körde taxi.
”Jag hade aldrig sett två killar stå och pussas”
Lars-Åke upptäckte att han är homosexuell efter flytten till Stockholm.
– Jag hade flickvän ända tills jag var 20 år. De var jättegulliga med mig och det funkade sexuellt. Men så åkte jag till Stockholm mer och mer och det blev som ett rus. Jag hade aldrig sett två killar stå och pussas, men på gamla After Dark fanns det läderbögar med skinnvästar och där kom jag med en liten plyshoverall med puffärmar. Det var en så konstig värld, men jag tyckte det verkade intressant så i fyllan och villan testade jag på. Jag tror att man kan vara bisexuell ett tag, men sedan väljer man nog vad man vill vara.
Lars-Åke förklarar hur hans föräldrar reagerade när han ”kom ut”.
– Då levde mina föräldrar bägge två och mamma som var ganska frispråkig sa ”usch, gör inte det ont då?”. Min pappa sa att det var huvudsaken att de inte lurade mig på pengar. Det säger en del om vad han tänkte om killar.
Singel – men inte ensam
Lars-Åke Wilhelmsson förklarar att han är singel sedan länge, men helt ensam är han inte.
– Jag och Babsan har levt tillsammans så länge så det har blivit som ett äktenskap. Ibland kan jag sitta och prata med henne; ”är den här klänningen bra?”, ”Nej, jag tycker jag ser för tjock ut i den här”. Haha!
Är det inte lite konstigt att en transa i rosa peruk har blivit näst intill folkkär?
– Jo, det är jättekonstigt, men varför har jag tyvärr inget svar på. När man ser det här programmet ”Drag Race Sverige” så finns det ingen humor eller skoj, de är mer som snygga konstverk. Babsan har mer glimten i ögat, jag tror också att min dialekt gör att det blir lite gulligt.
Vad säger du om Sverigedemokraten Björn Söders raseri mot dragshowartister som läser sagor för barn på biblioteket i Osby?
– Deras rädsla för att barn ska fara illa för att paljettklädda dragshowartister läser sagor är helt sjukt. När jag jobbar som Babsan så anpassade jag mig efter vilken publik det är. De här artisterna kanske kallar sig för Thunderpussy på en gayscen, men kallar sig snarare för Glittriga Greta när de läser sagor. Det är två olika shower och det är viktigt att skilja på.
