Vad skulle jag säga när jag såg Anus i ögonen?
Sylvia Balac om de fnissframkallande namnen
Vad är blott ett namn? Skulle inte en ros lukta lika gott om den hette – Anus, Kuk eller Horan?
Få saker förenar som ett unisont fniss över lustiga utländska namn. Och då gärna något på under bältet-nivå.
Cyperns röstutdelare Klitos Klitou har lockat många svenskar till skratt under Melodifestivalen.
Och säkerligen drog en och annan OS-tittare på munnen när de såg att en av Kanadas hockeyspelare hette PK Subban.
Aftonbladets musikredaktions fnissfavorit: Musikern och låtskrivaren Kuk Harrell.
Men det är ju en sak att heta något som är lustigt bara i vårt lilla land och (mestadels) befinna sig på tryggt avstånd.
En annan sak att ständigt utsätta sig för omgivningens potentiella fniss.
För några riksdagsval sedan jobbade jag som valförrättare.
När jag skummade igenom röstlängden stack ett namn ut.
Anus.
Svetten bröt ut i pannan på mig.
Som valförrättare ska man högt och tydligt läsa upp namnet i röstlängden och invänta ett jakande svar.
Skulle jag uttala det ”Anoush”, eller kanske testa ett lite finskklingande ”Annus”? Jag visste inte vad jag skulle säga när jag såg Anus i ögonen.
Jag hade inte behövt oroa mig. När jag kom tillbaka efter lunch var Anus redan avbockad.
Lättnaden var stor. Men så här i efterhand kan jag tycka att det var synd att jag inte fick träffa Anus.
Om jag flyttade till typ Östtimor och det visade sig att mitt namn där betydde rövhål skulle jag nog byta illa kvickt.
Det krävs mod att heta Anus i Sverige.