Benny Andersson: Om det inte faller på läppen får man leva med det
Stor intervju om det nya albumet och Abbas återförening – som i praktiken redan är över
Uppdaterad 2022-05-25 | Publicerad 2021-11-05
Ingen var svår att övertala – så länge Agnetha och Anni-Frid slapp göra intervjuer.
Det berättar Benny Andersson i en stor intervju om Abbas nya album, ”Abba-tar”-showen i London – och att återföreningen i praktiken redan är över.
– Nästa gång vi ses blir väl på premiären. Om alla vill åka. Jag vet inte.
Det hade gått nästan 40 år sedan de senast släppte ny musik som Abba. Ändå var Benny Andersson, 74, inte nervös över hur publiken skulle ta emot de två nya låtarna som spelades upp för fans över hela världen i början av september.
– Man har ju gjort det man kan och så släpper man det och så får man se, det är bara att hoppa och blunda. Vi vet att vi tycker att det är schyst, det räcker. Men om nån annan tycker det också, så är det guld. Men om det är så att det inte faller på läppen så får man leva med det också, säger han.
Aftonbladet träffar Benny Andersson på hans kontor på Skeppsholmen i Stockholm. Här har han en flygel och sin Synclavier, en närmast antik digital synthesizer där han skriver och producerar det mesta av sin musik.
– Pete Townshend har en och Sting har en. Det är inte så många som använder såna här längre, det är bara vi gamla stötar. Jag har en likadan på landet, säger han och visar den separata skrubben där fläktar surrar för att kyla ner datorn av äldre modell som upptar i princip hela utrymmet.
– Nu för tiden får ju allt sånt där plats i en liten laptop.
Piken till Janne Schaffer
I byggnaden intill ligger Riksmixningsverket, Benny Anderssons musikstudio där Abba de senaste åren spelat in de tio nya låtarna som nu släpps på albumet ”Voyage”. Trots kvartettens status som superstjärnor var det inget stort hemlighetsmakeri under inspelningen, säger Benny.
– Nej. Eller, vi har inte pratat med nån om det. Ingen av oss. Men det är otroligt många människor som vet att vi var i studion där skiftet 2017, 2018. Det är fan tre år sen, ingen har sagt ett pip. Mer än Janne Schaffer då, och han var inte ens där.
Schaffer, som spelade gitarr på de flesta av Abbas tidigare album, nämnde i en intervju på Youtube tidigare i år att det skulle komma ett helt album med Abba, något som då tillbakavisades av bandets manager.
Vad tänkte du när han sa det?
– Jag undrar vad han fick det ifrån. Haha, Jaja, nej konstigt nog, för vi har vetat det och alla som jobbar med projektet i London har ju vetat det. Hela Universal har vetat det, men de är väl vana vid att hålla näbben.
Jag ser framför mig hur Agnetha och Anni-Frid anlände till studion bakom stora mörka glasögon och hur folk skulle ha reagerat om de sett det?
– Jaa, näe... Jag kan väl säga att vi visste ju inte om det faktiskt skulle bli nåt. Vi hade de här två låtarna, ”I still have faith in you” och ”Don’t shut me down”. Och vi blev ju jätteglatt överraskade över hur bra vi tyckte att det var, för de är ju schysta. Det låter precis som det alltid har gjort, fast lite nyare, säger han.
– Vi var jätteglada alla fyra. We’re still on! Det är klart att då blir man lite glad, och sa, ska vi inte göra några till då, när vi ändå är i farten. Och då sa alla, ja men det gör vi.
Uppmaningen till Agnetha Fältskog
Vem sa det först, vem vågade föreslå det?
– Till exempel jag. Jag kan säga det. Men jag tror att det nästan gick without saying. Det kändes bra och ska vi inte göra några till? Jo, det kan vi göra. Så det var bara att sätta sig och försöka göra lite mer musik. Så det har jag hållit på med de sista två åren.
Låtarna spelades in i omgångar. De sista i slutet av 2020 och början på 2021 enligt Benny Andersson.
– Så, när vi satte oss ner och lyssnade på det så sa vi att det här är bra, det här kan vi stå för. Det här är good enough.
Det har ju alltid varit du och Björn som skrivit låtarna. Framför allt Agnetha har ju visat att hon också är duktig på att skriva musik, när ni nu skulle göra det igen, var det aldrig aktuellt att se om Agnetha och Frida ville vara med också?
– De har aldrig varit det. Agnetha har jag sagt... det har jag sagt till henne hundra gånger, skriv låtar, håll på. För hon är ju jättebra. Men hon slutade nån gång 74–75. Hon tyckte väl kanske att det är bättre att vi gör det, jag vet inte. Det hade hon alldeles rätt i, i och för sig, det har ju gått bra. Men jag uppmuntrar henne, det gör jag verkligen. I det här fallet har jag gjort all musik och Björn har skrivit alla texter. Så jag skickar till honom ganska bra demos och så skriver han... för musik handlar inte om nåt om du förstår vad jag menar, den är som den är. Så kommer Björn och säger: ”Det här har jag skrivit”. Wow, skitbra! ”I still have faith in you” är en jättebra text, till exempel, säger Benny Andersson.
Tillsammans med Björn Ulvaeus, 76, har han gett intervjuer hela dagen. Pratat med journalister från Tyskland, Frankrike, Japan, Brasilien, USA. Många har varit på plats i Stockholm för att träffa Abba-legendarerna, andra som brittiska jätten Guardian, valde att göra sin intervju via Zoom.
Agnetha Fältskog, 71, och Anni-Frid Lyngstad, 75, däremot, deltar inte i marknadsföringsarbetet med nya skivan och showen. Alla fyra har varit aktiva i arbetet med det nya albumet och den kommande jättesatsningen med en avatarshow i London. Men vid intervjuer drog den kvinnliga halvan av Abba gränsen.
– Vi sa till dem att de inte skulle behöva göra media, säger Benny Andersson.
Relationerna i Abba idag
I praktiken är faktiskt Abbas efterlängtade återförening redan över.
– Nu har vi inte setts alla fyra sen de var här senast. I maj typ. Frida bor ju i Schweiz och på Mallorca och Agnetha är på Ekerö. Jag är här. Björn är hos sig, han kommer hit när vi har saker att prata om. Vi har ju jobbat ihop hela tiden, med olika saker.
Men ni har inte regelbundna möten hela Abba?
– Nej. Vi har ju haft under tiden som har gått nu, vad gäller föreställningen och alla avtal som ska skrivas. Då har vi setts, men allt det där är ju liksom avklarat. Så nu vet jag inte... Nästa gång vi ses blir väl på premiären.
Benny rättar sig snabbt för att inte lova för mycket.
– Om alla vill åka. Jag vet inte.
– Men vi är på god fot med varandra och har alltid varit. Det vi har haft tillsammans i Abba är ju rätt speciellt. Det är inte många förunnat att få uppleva en sån här nästan tio år lång period av fantastiskt mottagande. Inte ens skilsmässor bet på det, utan vi fortsatte ändå för att vi tyckte att vi hade mer att ge och kunde fortsätta ett tag till. Det tror jag att var och en av oss känner, var för sig, det negligerar man inte. Det har gjort att det här har varit ganska lätt att genomföra nu, vi har hela den historien och de här 40 åren av ingenting emellan. Alla har fått ta ett djupt andetag.
Trots att Aftonbladet är sist ut av alla medier för dagen är Benny Andersson på gott humör och skämtar med glimten i ögat. Som när jag säger att jag ska försöka ställa några frågor han inte redan fått: ”Lycka till!”
Dansade i kroppsstrumpor i fem veckor
Under nästan fem veckor i filmhuset i Stockholm sjöng och dansade de fyra medlemmarna till sina hits iförda svarta tights med sensorer för att fånga bandets alla rörelser och kunna föra över det till de föryngrade ”Abba-tarerna” som kommer att framträda under showen ”Voyage” som har premiär i London i maj.
Men fans har reagerat över bilden på de fyra Abborna i sina kroppsstrumpor. Agnetha och Frida har försetts med kjolar, helt utan sensorer.
– Jag är osäker faktiskt, kanske satte de på kjolarna bara för bilden, vill du att jag ska fråga? Om nån kommer ihåg det. Ludvig kanske vet.
Jag ursäktar mig med att jag kanske är krånglig, Benny kontrar med ”skitkrånglig”, skrattar och ringer upp sonen Ludvig Andersson, 39, som är medproducent till den nya Abba-showen:
– Jag sitter här med Aftonbladet och de undrar över den här bilden på oss i våra kostymer med prickarna på. Han undrar över kjolarna som tjejerna har på sig. Var det bara för plåtningen, eller hade de kjolarna även när vi filmade, kommer du ihåg det?
Han hummar och nickar och lägger på.
– De hade kjolarna hela tiden, det var för att de skulle känna sig bekvämare faktiskt, sa Ludvig, men de hade dem hela tiden, inte bara för bilden.
Vi har redan dragit över tiden för intervjun ganska rejält när Benny sätter sig vid flygeln och spelar några toner.
Jag kanske måste sluta ställa frågor nu. Tiden börjar rinna ut här.
– Ja, gärna för mig.
Han skrattar igen.
– Det är trevligt att prata med dig. Det var inte utmattande. Men man känner att man blir lite lös i kanten efter en hel dag med intervjuer. Du får ringa om det skulle vara nånting.
Benny Andersson om...
...frisyrkravet:
Sonen Ludvig Andersson retades med sin pappa i ”Musikguiden i P3” genom att säga att specifikt den manliga delen av Abba krävt snygga frisyrer på sina avatarer: ”några av dem tyckte att de hade snygga frisyrer då – och det var inte Frida och Agnetha”, sa sonen i radiointervjun.
– Det var ju jävligt kul sagt faktiskt. Jävla Ludvig.
Men var det du eller var det Björn som månade om frisyrerna?
– Det var inte vi, fattar du väl, säger han och skrattar.
...okända mötet med Ed Sheeran under Sverigebesöket:
– Det var han som sa: ”Är det Bennys studio? Får man säga hej?” Ja, det får man, så han kom hit. En mycket sympatisk herre. Oskadad snubbe. Rätt fascinerande, är man fyra i ett band kan man alltid säga att det är nån annans fel, men om man är ensam så är det bara allt ljus på en själv. Det kan vara svårt att hålla från sig bilden av sig själv mot den man egentligen är. Det är mycket lättare när man är fyra kan jag säga. Så han kom hit och babblade lite. Jag sa att jag jobbar här och skriver, försöker skriva musik varje dag. Han med, men han har inte ett sånt här ställe, han har nån liten porta-grej och byter hus, åker en vecka till nån kåk i Surrey eller vad vet jag, så är han där och skriver, sen tar han sina grejer nån annanstans och fortsätter.
...att skriva musik varje dag:
– Det är perfekt att komma hit till sin arbetsplats. Man ska inte tro att man kan sitta hemma, det går inte. Det gäller att vara disciplinerad för att få något gjort. Om jag inte är här, då händer ingenting, då blir det ingen musik. Det kommer inte av sig själv, jag måste sitta och spela fram den på nåt sätt och försöka hitta nåt som jag själv tycker verkar bra. Ibland händer det ingenting, oftast faktiskt. I veckotal. Sen är det som nån god typ nånstans som säger att nu har han suttit tillräckligt länge, nu skickar jag ner fyra takter. Jag vet inte hur det går till faktiskt, men jag vet att om jag litar på min känsla när jag hör mig själv spela något som talar till mig så har det gått bra hittills.
...att han är en framgångsrik affärsman:
– Näe.
Jo. Men om jag säger ganska då?
– Nej, jag har ett hotell. Det hamnade i knät på mig, det var inte meningen, men jag bestämde mig för att driva igenom det. Annars har jag väl ingen business, jag har galopphästar, det är världens sämsta business.
Men du har ändå lyckats placera pengarna på rätt sätt och de har växt bra?
– Nämen, jag har lite aktier i... Det var Ludvig som föreslog för några år sen att om man ska köpa aktier så ska man göra det i sånt som man gillar. Det tyckte jag lät klyftigt, så det är Tesla, Apple, Netflix, sånt som man tycker är bra. Det är klart att det är bättre att ha aktier i det än typ Atlas Copco även om de säkert också är bra, vad vet jag.