Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Kanal 5:s nya Leif GW Persson-serie imponerar

Publicerad 2018-08-07

Leif GW Persson används som lockbete.

Hur mycket GW det nu verkligen är i Kanal 5:s nya thrillerserie ”Det som göms i snö”, vet väl bara de inblandade.

Hur som helst är det en annorlunda, välspelad och mycket spännande serie. Halvvägs in, är det omöjligt att säga var intrigen ska ta vägen.


Inte minst vi som jobbar i kvällspressen vet vilken genomslagskraft Leif GW Persson har.

Låt honom uttala sig om något – det behöver inte nödvändigtvis vara kriminalfall, med sitt sunda bondförnuft har han hög trovärdighet vad han än tycker till om – och gör rubriker av det, på löpsedlar eller på nyhetssajten, så läser folk det.

TV 4 hann knappt börja skryta över att de hade värvat GW från SVT förra hösten, förrän Kanal 5 trumpetade ut att de också hade värvat honom. Han låg bakom en ny polisserie. Den hade ännu inget namn, ingen handling, den hade Robert Gustafsson som polis - och den var påhittad av GW.

Nu har jag sett fyra avsnitt (av åtta) av ”Det som göms i snö”.

I förtexterna står det att serien är skapad av Aron Levander och Hans Jörnlind. Att regissören till de första fyra avsnitten, Kjell-Åke Andersson, varit manuskonsulent. Och att alltihop är Efter en idé av Leif GW Persson.

Hur mycket eller lite GW det finns i serien lär väl någon berätta, så småningom. Om han har dragit upp riktlinjerna för alltihop eller bara kastat ur sig några tankar kring vilket riktigt brottsfall serien ska spegla sig i.

Hur som helst är det en riktigt bra serie.

Om det blir lika mycket snackis och framgång för Kanal 5 som ”Gåsmamman” återstår att se. Den hade en färgstarkare rollfigur i centrum. Alexandra Rapaport gjorde under tre säsonger ett oförglömligt porträtt av nerviga Sonja Ek.

Robert Gustafssons polis Peter Wendel får starta en Kalla fall-grupp inom stockholmspolisen. Men ingen chef verker gilla honom, han har ju haft psykiska problem. Är lite allmänt konstig. Och ingen verkar vilja jobba med honom. Han får en assistent (Ia Langhammer), en polis med alkoholproblem (Louise Peterhoff) och en som hellre bli fastighetsmäklare (Christopher Wagelin). De båda sistnämnda avskyr varandra. Det fall de tar sig an, leder rakt in i maktens korridorer, till justitieministern (Johan Ulveson).

Allt är ganska annorlunda, mer lågmält, kanske mer realistiskt, än andra polisserier. Bra skådespelare. Tänk lyxen att ha sådana som Guldbagge-vinnaren Maria Sundbom och Erik Johansson i biroller.

Och Robert Gustafssons återhållsamma spel som en polis med hemligheter, är bland det bästa han har gjort.