Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Därför lämnade Alicia Vikander England för Portugal

Uppdaterad 2019-07-26 | Publicerad 2018-03-09

Alicia Vikander, 29, gästar Sverige för att göra reklam för ”Tomb Raider”.

En tuff actionhjältinna. Och Alicia är också rakt-på-sak när det gäller det mesta. Från feminism till Brexit.

– Ett av skälen till att jag flyttat från England. Jag hade inte haft min karriär om det inte varit för EU. Jag vill fortsätta tillhöra Europa, säger Alicia, numera bosatt i Portugal.

Hon erkänner att det ”nästan känns surrealistiskt”, hur hon från att ha filmdebuterat i och vunnit en Guldbagge för Lisa Langseths ”Till det som är vackert” 2010, nu är etablerad Hollywoodstjärna. Via en Oscarsstatyett för två år sedan, för ”The Danish girl”.

Vad har den betytt för dig?

– Ingen aning. Alla filmer jag har gjort de senaste två åren hade jag redan klart med innan jag vann priset. Har det någon ”effekt”, är det väl nu, då. Jag ska börja med en ny film i maj. Får ännu inte säga vad, säger hon.

I onsdags hade ”Tomb Raider” galapremiär i Stockholm. Påkostad och kändistät efterfest. Alicia Vikander stod på dansgolvet till framåt midnatt. Och ställde tålmodigt upp på selfies med folk på plats.

– Efter en premiär, folk har sett filmen, då kan det bli fina möten. Det är skillnad om man sitter på en restaurang och någon filmar mig och försöker låtsas att de inte gör det. Då är det en slags invasion av ens privatliv.

”Lara Croft betydde mycket för mig”

På lyxhotellet är allt uppstyrt enligt mallen för internationella så kallade ”press junkets”. Gruppintervjuer om tjugo minuter. Vi är sex journalister som samsas vid bordet kring Alicia. Lika många pr-människor som tjuvlyssnar några meter bort (utomlands brukar de lämna rummet).

Man kan tycka att ”Tomb Raider”, där hon spelar actionhjältinnan Lara Croft, är ett lite märkligt val för en skådespelerska som blivit känd för oftast mer dramatiska och allvarliga filmer. Men när Alicia pratar om filmen, blir allt plötsligt självklart.

– När jag var ung, betydde Lara Croft mycket för mig. Man hade inte sett en sådan ung kvinna i ett tv-spel. Likadant med Angelina Jolies filmer (2001, 2003), det var första gången man fick se en tjej i den typen av filmer.

– Nu finns det en helt annan bredd. ”Hunger games”-filmerna, Mad Max-filmen och ”Wonder woman”.

Du som rör dig i sådana kretsar ibland, har du träffat Angelina Jolie och pratat gemensamma Lara Croft-minnen?

– Nej, det har jag inte haft tillfälle till. På Golden Globe-galan såg vi varandra på avstånd och log och vinkade till varandra.

”Ursäkta, vad fan är det för något?”

Vi träffar Alicia Vikander på Internationella kvinnodagen. Hon höll ett skarpt och tydligt tal om kvinnor i filmbranschen när hon tog emot hederspriset på Göteborgs filmfestival i januari. Nu säger hon:

– Det som började för några månader sedan, det var väldigt fruktansvärda både historier och ämnen som togs upp, har någonstans kickstartat en rörelse. Det är en sådan kreativ tid nu. Det finns en enorm hunger från alla håll och kanter att se historier om kvinnor och minoritetsgrupper.

Och bra kvinnoroller, behöver inte bara vara actionhjältinnor.

– Utomlands pratas det om ”it's a strong female character”. Ursäkta, vad fan är det för något? Jag kan vara en tystlåten, obekväm och svag kvinna och ändå vara intressant. Man kan vara stark, sårbar och allt däremellan. Jag träffade nyligen en av mina heroes, Isabelle Huppert. Hon har ju även spelat roller man tycker illa om.

Att prata med Alicia Vikander om privatlivet, om äktenskapet med skådespelarstjärnan Michael Fassbender, 40, vet jag är poänglöst. Sådana frågor brukar hon elegant undvika att svara något intressant på.

Men hon berättar varför de har flyttat till Portugal.

– Min man ville flytta dit från England redan när vi träffades. Han surfar mycket och hade vänner som bor där. Jag trodde inte jag ville till ett nytt land, men nu vill jag stanna där. För vädret, för maten. Och jag gillar inte Brexit. Utan EU hade jag inte haft min karriär, hade aldrig fått arbetsvisum för ”Anna Karenina” i London som startade alltihop. Jag vill fortsätta tillhöra Europa.

Intervjun är slut. Vi drog över tiden med 17 sekunder…