Mikael Persbrandt om sin första romantiska komedi: ”En jävla lust”
Uppdaterad 2022-02-12 | Publicerad 2022-01-09
En av storfilmerna på bio är Peter Dalles romantiska komedi ”Tills solen går upp”.
Vi möter honom och Mikael Persbrandt för ett samtal om nya filmen.
– Jag har inte varit så mycket i den genren, men jag kände en jävla lust att pröva på det och det var också väldigt lustfyllt, säger Persbrandt.
Han går bara med på att intervjuas om han får göra det ihop med Peter Dalle.
De båda har aldrig jobbat ihop tidigare. Eller gjort intervjuer ihop.
– Första gången jag träffade dig var innan Eira (26-åriga dottern) föddes. Thorsten Flinck och jag gick i samma klass på scenskolan. Han skulle ut och kalasa med bland annat dig, då hamnade vi på en skittråkig pub på Odengatan, minns Peter Dalle.
– Men jag har alltid velat jobba med dig, säger Mikael Persbrandt, lockad av humorn i Peters filmer.
– Du har också ett mörker i dig, Peter, och i den här filmen finns också det absurda i tillvaron, det eskapistiska, flykten in i drömmar.
Känslorna väcks till liv
”Tills solen går upp” handlar om två gifta par. Persbrandt och Helen Sjöholm är ett, Dalle och Vanna Rosenberg ett annat. Genom en magisk bok kan folk förenas i drömmarnas värld och där möts Persbrandts och Rosenbergs rollfigurer, som var förälskade en gång för länge sedan. Nu väcks känslorna åter till liv…
– ”Tårtgeneralen” är kanske i de vattnen, men annars har jag inte varit så mycket i den komiska genren. Jag har varit sugen på det. Men det här kanske inte är så mycket en komisk rollfigur som en vanlig insomnad 50-plussare, säger Mikael.
Hur föddes tanken på filmen?
– Det var något som slog mig för ganska länge sedan. Jag satt på en flygplats i Tyskland, så det var när jag gjorde ”En fiende mitt ibland oss” (2012). Jag tänkte: Vad kul om man kunde göra som man ville och bara flyga iväg någonstans i drömmarna, säger Peter.
– Ofta säger folk att en komedi ska vara tvärkul. Jag tycker det är bäst med både och. Det finns inget ljus utan mörker. Ingen diskant utan bas.
– Jag har gjort rätt många snubbar med starka karaktärsdrag. Alkisar eller någon aggressiv snut. Det är en så in i helvete stillsam och tråkig man jag gör, jag kan känna igen mig i det, som känner sig lite främmande i samhället. Och så lockade förstås sammanhanget i sig, Peter och de andra skådespelarna, säger Mikael.
”Så jävla lätt var det väl inte”
En gång under samtalet missförstår de varandra. När Mikael säger att rollen är bland det lättaste han gjort, att det bara vara att säga replikerna, muttrar Peter något med andemeningen att ”så jävla lätt var det väl inte”.
– Jag tycker det här är bland det bästa du har gjort, säger han.
Så Mikael förtydligar sig:
– Jag menar inte att jag skiter i det… men jag är van att ha scener där det kostar på, att jag ska bryta ihop eller gå sönder, där det finns mer dynamik, då är det annorlunda att göra scener i en drömvärld, när man befinner sig i vattenbrynet på en söderhavsö.
– Och när man gör scener där man ska vara kär i någon och ingenting händer, det har jag gjort, jag ska inte nämna namn här… men med Vanna, som jag aldrig jobbat med tidigare, var det väldigt lätt och fint för hon har ett glitter, det var bara att se på henne och följa med.
När vi möts, är Mikael hemma från en paus i inspelningen av ännu en säsong av Netflix-serien ”Sex education”. Där spelar han den svenska rörmokaren som har ihop det med en av de vuxna huvudpersonerna, spelad av Gillian Anderson.
– Hon är en jävla fin aktris. Jag såg henne i ”Arkiv X” men framför allt i ”The fall”. Och det är en jävligt begåvad tjej i 30-årsåldern, Laurie Nunn, som skrivit serien och har allt det här snuskiga i sig.
”Bra reklampelare för mig”
Utomlands är det den tv-serien som folk känner igen Mikael Persbrandt från numera.
– När Susanne Biers ”Hämnden” vann en Oscar, det var en bra reklampelare för mig. Utomlands säger de: ”Du var med i en film som vann en Oscar”. Här hemma är det fortfarande Beck som förföljer mig…
Peter bryter in:
– Man blir alltid känd för någonting mer än något annat man gjort. Brasse Brännström sa till mig en gång att det skulle kvitta om jag fick Nobelpriset i fysik, kemi och matte samtidigt, folk skulle ändå förknippa mig med repliken ”Tänkte inte på det” (uppfinnarens replik i en återkommande ”Lorry”-sketch).
– Jag kommer ihåg när du Jan-Olov intervjuade mig och Peter (Haber) om Beck, du hade en liten bebis med dig och Peter blev så sur, ”Hur fan kan man ha med sig en bebis till en intervju?”, sa han, det gör väl ingenting, det känns som det var i går. Hur gammal är hon nu?, säger Mikael.
– 21, svarar jag.
– Det känns som det bara var några år sedan… tiden går så fort.
Besteg berg i TV4
Men utanför Sverige blir han inte påmind om Beck. Där är Mikael Persbrandt rörmokaren i Netflix-serien. The plumber.
– Jag var ju med och besteg ett berg i Himalaya (för TV 4-serien ”Expeditionen 2019”) och när jag gick på en sluttning stod en engelsk skolklass och ropade på andra sidan dalen: The plumber! The plumber!
Nu har även Peter Dalle fått uppleva att bli igenkänd för något annat än ”Lorry”, när han spelat den buttra köksmästaren i SVT-serien ”Vår tid är nu” de senaste åren.
– Ja, jag har inte fått sådant genomslag sedan ”Lorry”. Både äldre människor och tonåringar har kommit fram. Och Mikaels Netflix-serie… 700 miljoner tittare, hur många kan se en och samma sak? Jag förstår inte de som tittar 20 timmar i sträck på en serie. Jag skulle bli seg i huvudet.
Vill inte kommentera Skäringers skämt
När vi träffas, har dock Mikael plöjt genom ”Prison break” med sina två äldsta söner.
– Jag började titta med dem. Sedan har jag suttit på mitt hotellrum. Efteråt var jag tvungen att skicka en hälsning till Peter Stormare. Sedan kom jag på att han måste ha undrat… det är ju en skitgammal serie.
(Serien visades 2005-2009, med en extrasäsong 2017).
Jag passar också på att fråga Mikael om känslorna inför sina två senaste långfilmer, Anna Odells ”X & Y” (2018), där han spelar sig själv, och ”Eurovision song contest: The story of Fire Saga” (2020), den skojiga driften med sångtävlingen.
– Jag tycker ”X & Y” höll i första halvan och det var intressant att vara med. Jag högaktar Anna Odell som konstnär och regissör, vi behöver fler sådana filmare.
– Jag är ett stort Will Ferrell-fan. Jag var en dag i London, en i Edinburgh, en på Island. Han var en jättetrevlig snubbe. Men jag har ännu inte sett filmen.
Jag frågar också vad han tycker om att Mia Skäringer under sin utsålda arenaturné ”Avig Maria – No more fucks to give”, totalt över 300 000 sålda biljetter, skojar i ett helt nummer med Persbrandt, hans självbiografi och manliga genier.
– No comments, säger Mikael.
FOTNOT: Intervjun gjordes inför den premiär som var tänkt att äga rum förra julhelgen 2020. Därav inga frågor om till exempel vad Mikael Persbrandt tyckte om att spela Hans Holmér i Netflix-serien ”Den osannolika mördaren”. Eller om hans kommande roll i Lars von Triers ”Riket Exodus”.