Sweden Rock Festival fyller 30 år – så var det första året
Nu intar 35 000 hårdrockare lilla byn Norje för Sweden Rock Festival
Uppdaterad 2023-06-08 | Publicerad 2023-06-07
35 000 hårdrockare från 60 olika länder samlas i den lilla byn Norje för ännu en upplaga av Sweden Rock Festival.
I år firar Skandinaviens största hårdrocksfestival dessutom 30 år.
– Det är alltid bra band och god stämning, säger Stefan Karlsson som har besökt festivalen alla år.
Det hela började i Olofström 1992 när Ingolf Persson anordnade Sommarfestivalen i Olofström med akter som Nazareth, Wishbone Ash och Peps Persson.
Stefan Karlsson var en av de drygt 2000 besökarna på plats. Han berättar att han hade hamnat där av en lycklig slump.
– Jag var hos mina svärföräldrar, tillsammans med min dåvarande fru och vår fem månader gamla dotter, när jag hörde ljudet av musik. Så jag hoppade på cykeln för att kolla vad det var som lät – och så var det en blues- och rockfestival! Jag övertalade min fru att vi skulle stanna över natten så att jag kunde gå.
– Det var fantastiskt, fortsätter han. Jag minns bland annat att Nazareth spelade fruktansvärt högt från vad jag tror var ett lastbilsflak. Och artisterna hade ingenstans att vara, så de gick runt bland oss i publiken.
”Det var rena drömmen”
När det sedan var dags för festivalen nästa år igen, fast då på Folkets Park i Karlshamn under det nya namnet Karlshamn Rock Festival, var det självklart för Stefan Karlsson att gå.
– Det var rena drömmen att helt plötsligt ha en bra musikfestival i närheten, säger han. Det var mer som en hemmasnickrad festival då, lite mer primitivt. Men alltid bra band och god stämning. Och så var det stor blandning i musikutbudet. Jag minns till exempel att Lisa Ekdahl var där och spelade ett år.
1998 flyttade festivalen till Sölvesborgs kommun och byn Norje där festivalen än i dag äger rum. Året därpå fick festivalen sitt nuvarande namn – Sweden Rock Festival. Med dragplåster som Manowar, Mercyful Fate och Motörhead blev hårdrocksfokuset tydligare.
Träffade sin sambo
Genom åren har Stefan Karlsson sett festivalen växa från en lokal angelägenhet till ett av Skandinaviens största musikevenemang.
Vad har fått dig att komma tillbaka år efter år?
– Den sköna stämningen. Det sociala är minst lika viktigt som musiken. Det är också ordning och reda, och rent och snyggt. När man har kommit upp i min ålder så blir man rätt bekväm.
Det var också på Sweden Rock Festival som Stefan Karlsson träffade sin nuvarande sambo Kerstin. Han berättar att de möttes 2012 i kön till ett matstånd som sålde stora korvar.
– Precis när jag och min kompis hade fått varsin korv och vände oss om och skulle gå därifrån så mötte vi två tjejer som sa: ”Kolla, vilka jävla korvar!”. Och så började vi prata. Och det var så jag mötte min nuvarande sambo, säger han och skrattar.
Sedan tio år tillbaka driver paret ett hotell och en restaurang i Gåxsjö i Jämtland, Verksamheten stänger de ner runt månadsskiftet maj/juni varje år för att vallfärda ner till hårdrocksmeckat Norje, 100 mil bort.
Så även i år. Stefan Karlsson har höga förväntningar på årets festival, som slår på stora trumman med bokningar som Iron Maiden, Ghost, Mötley Crüe, Deep Purple och Def Leppard.
– Det är ett fantastiskt startfält, säger han.
Stefan Karlsson plussar Sweden Rock Festival
Musikutbud 
Atmosfär
Mat 
Kringaktiviteter 
Service/Information
Mikkey Dee och Nanne Grönwall tycker till om Sweden Rock Festival
Mikkey Dee: ”Lemmy älskade verkligen Sweden Rock”
Mikkey Dee, 59 år, trummis i hårdrocksbandet Scorpions.
Du har spelat på Sweden Rock Festival 19 gånger, många av dessa gånger med Motörhead. Första gången var 1998, vad minns du från det året?
– Det är så svårt att urskilja separata tillfällen. Men jag minns ett tillfälle extra väl, det var någon gång av de första gångerna som jag lirade på festivalen med Motörhead. Det var kallt som attan och blåsigt, och då håller man i pinnarna lite annorlunda. Det första jag gör att jag slår till min näsa riktigt hårt med pinnarna. Jag blödde näsblod under säkert fyra låtar. Min trumtekniker kom upp flera gånger med papper och bomull. ”The show must go on”, du vet. Efteråt var jag backstage för att slå en drill och då stod ett gäng yngre grabbar i närheten. ”Fy fan vad han är stenhård. Kolla hans trumset, det är blod överallt”, hörde jag dem säga. Jag stod och flabbade för mig själv med en stor röd snok i nyllet (skratt).
Vilken är din favoritspelning som du har gjort på festivalen?
– När det gäller Motörhead-gigen var varenda gig bra. Lemmy (Kilmister, reds. anm.) älskade verkligen Sweden Rock. Han sken upp varje gång han insåg att vi skulle spela på festivalen. Vi blev ju nästan lite av ett husband, ett bra tag spelade vi i stort sett vartannat år.
Någon spelning du helst vill glömma?
– Jag har ett dåligt minne, och det var en spelning som jag gjorde med Scorpions. Vi var egentligen bra. Men det var så jäkla dåligt väder. Det blåste så pass mycket att ljudet kom och gick. Ibland försvann sången, ibland försvann gitarrerna. Vi fick inte skulden för det men folk uppfattade inte konserten som så jäkla bra. Det var en besvikelse. Det var dessutom mitt första gig med ”Skorporna” på hemmaplan.
Nanne Grönwall: ”Under pandemin var tomrummet stort”
Nanne Grönwall, 61 år, sångerska. Du har besökt festivalen tio gånger.
Vad minns du från ditt första besök?
– Det måste ha varit tidigt 00-tal. Jag hade tagit med min äldsta son, som då var i yngre tonåren. Jag visste inte alls om det var en familjevänlig festival eller en röjarfestival. ”Är det så klokt det här?”, tänkte jag. Men det var fantastiskt att gå med barnen, det var en härlig gemenskap. Några år senare var jag och min man tillbaka med våra två yngsta söner.
Vilket är ditt starkaste Sweden Rock-minne?
– Ett av de starkaste är när jag sände mitt radioprogram därifrån, ”Nanne i P4”, 2011. Under fredagen fick jag reda på att jag skulle bli den enda som intervjuade Ozzy Osbourne på festivalen. Då blev jag jättenervös och fick sätta mig och plugga på. Jag satt uppe långt in på natten. Nästa dag gjordes intervjun. Det var en stark upplevelse, han är en helt fantastisk person.
Vilka spelningar har du gillat allra mest?
– Svårt att säga, men jag har bland annat fått se några av mina kvinnliga rockfavoriter, som Joan Jett, Suzi Quatro och Lita Ford. Jag skulle önska att det var fler kvinnliga artister på festivalen. Det finns ju ändå en hel del rockbrudar också, även om det är ganska mansdominerat.
Ska du besöka festivalen i år?
– Jag hoppas det, men jag har spelningar precis före och efter festivalen. Men någon av dagarna måste jag dit. Jag har längtat efter det här. Under pandemin var tomrummet efter Sweden Rock stort. Det är jättemånga bra band i år. Jag måste dit på ett eller annat sätt.
Årets artister på Sweden Rock:
Iron Maiden
Ghost
Mötley Crüe
Def Leppard
Deep Purple
Pantera
Europe
Gojira
Behemoth
Billy Gibbons & the BFGs
Clutch
Airbourne
Testament
Wolfmother
Skid Row
Powerwolf
Rancid
Soilwork
Blues Pills
Korpiklaani
1349
Florence Black
Rockklassiker Allstars
U.D.O.
Monster Magnet
Avatar
TNT
Myrath
Thundermother
Sator
Mike Tramp
Christone Kingfish Ingram
Threshold
Vended
Green Lung
Chez Kane
Ström
Hot Breath