Populärkulturen lär oss äntligen samisk historia

Sylvia Balac

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2016-11-04 | Publicerad 2016-10-21

Samernas historia tar allt större plats i ­populärkulturen. Och förhoppningsvis kan vetskapen om gamla synder stoppa oss från att begå nya.

Boken ”Rasfrågor i modern belysning” från 1919 beskriver samer som ”en efterbliven utvecklingsform av människan” som gör bäst i att hålla sig till nomadliv och renskötsel. Samerna utsattes för skallmätningar och under parollen ”Lapp-ska-vara-lapp” ingick synen att samiska barn skulle hållas undan svenska påfund som el, vatten, avlopp och moderna bostäder. ­Samiska barn till renskötare skulle hållas segregerade i nomad­skolor, medan de de andra skulle gå i svenska skolor där deras språk var förbjudet.
 

Jag vet inte hur det är i klassrummen nu för tiden, men under min skolgång lärde jag mig inte ett dyft om detta smutsiga kapitel i Sveriges historia.

Inte Björn Stein och Måns Mårlind heller, uppenbarligen. Duon bakom ”Bron” skäms för att de vet mer om nord­amerikanska indianer än Sveriges ursprungsbefolkning och försöker råda bot på det i nya serien ”Midnattssol” som utforskar frågor om fördomar och ursprung. Om detta kan ni läsa här.

Skildringar av ursprungsbefolkningar kan lätt hemfalla åt exotism, om än så välmenande. Om ”Midnattssol” drar över den gränsen vet jag inte, då jag bara sett ett avsnitt.
 

Men att samerna synliggörs i en storserie är välkommet, i väntan på Amanda Kernells redan hyllade långfilmsdebut ”Sameblod” – om en ung kvinna som tar avstånd från sitt samiska arv – som beräknas ha svensk premiär i början av nästa år.

För ju mer vi vet om vår historia, desto större är chanserna att vi inte upprepar den.
 

Nöjesbladets tv-redaktör Karolina Fjellborg är väldigt förtjust i ”Midnattssol”. Hur förtjust får ni reda på i recensionen i Tv-koll.