Rockabillydrottningen om trassliga uppväxten

Eva Eastwood: ”Det var nattsvart”

Mathilde Albinsson

Hon blev erbjuden skivkontrakt i USA, men tackade nej.

Nu blir rockabillydrottningen Eva Eastwoods liv film – ett liv kantat av framgång och sorg.

– Det var nattsvart, berättar hon för Lotta Bromé i P4 Extra.

Under slutet av 1990-talet blev Eva Eastwood erbjuden skivkontrakt av självaste Bob Johnston, mannen som producerade album för Bob Dylan, Johnny Cash och Simon and Garfunkel.

Men Eva tackade nej.

– Jag är nog en ganska blyg tjej. Jag har aldrig tänkt på att mitt musicerande kan bli en karriär, som det har blivit. När Bob Johnston ringde mig så visste jag faktiskt inte vem det var, så jag sade att jag inte hade tid just nu, berättar hon för Lotta Bromé i P4 Extra.

Eva Eastwood kallas för Sveriges okrönta Rockabillydrottning. Hon har skrivit över 800 låtar, bland andra åt The Boppers och Jerry Williams. Nu blir hennes liv film. Imorgon har ”Eva en lyckost!” premiär.

Livet vände

Hon föddes i ett musikaliskt hem. Föräldrarna spelade dragspel och fyllde hemmet med glädje, fester och cigarettrökning. Men när mamman plötsligt dog av en blodpropp, vände livet för sjuåriga Eva tvärt.

– Det var nattsvart. Sorg. Vi var så nära varandra. Jag verkligen älskade henne. Jag minns ju henne än idag som ljus och varm och hon luktade något speciellt gott.

Pappan hanterade sorgen med hjälp av alkohol.

– Det blev riktigt jobbigt. Det kanske är därifrån jag började minnas min pappa ordentligt. Han var full som en kastrull, säger hon och fortsätter:

– Han nyktrade ju aldrig till. Det var ett supande som pågick i dagar. Folk slog ner varandra och kissade på sig. Poliserna kom. Mitt i sorgen, som jag bar, så visste jag inte hur andra barn hade det heller. Det har var verkligheten.

Glad prick i själen

Eva och hennes syster hamnade så småningom på barnhem, innan de kom till till kärleksfulla fosterföräldrar som månade om att ge syskonen en ljus uppväxt.

Men åren med pappans alkoholmissbruk satte ändå sin spår. Eva blev skygg, berättar hon för Lotta Bromé, och osäker.

– Jag har byggt mig en karriär, kan jag tänka mig, på glädjen. Jag tror att jag är född sådan. Inte ens det jag varit med om kunde trycka ner den lyckan. Det är som en kork som flyter upp. Men jag var ju väldigt blyg och osäker och ville inte släppa in folk i mitt hem, men så kan man ju inte leva när man är en glad prick i själen.

Pappan dog för 25 år sedan. I dag har Eva förlåtit honom och i filmen berättar hon första gången om den trassliga uppväxten med alkoholmissbruk och övergrepp.

– Man måste släppa och gå vidare för sin egen skull. Jag vill verkligen leva.

”Eva en lyckost!” har biopremiär den 17 mars.