Uje Brandelius: Jag kommer att vara den som åker ut först

De tävlar i Melodifestivalen 2023

helskärm

Loulou Lamotte gör comeback på skånska, Tone Sekelius tänker upprepa förra årets succé och Uje Brandelius sjunger om köttgryta.

Dessutom tar musikgenren epa-dunk plats i Melodifestivalen för vad som kan vara första gången.

– Vi har hållit på länge med musik, men vi har aldrig lyckats ta oss in i de här finrummen, säger Mattias Elovsson i ”Elov & Beny”.

Duon hade en stor hit i somras med ”Bubbel på balkongen” tillsammans med Sofie Svensson och Dom Där. Melodifestivaldebuten sker i första deltävlingen med låten ”Raggen går”.

– Den handlar om att man träffar en tjej och blir kär. En tjej från landsbygden. Och att man upptäcker ”Fan vad skönt och avslappnat det är här ute”. Och så går raggen också och det är ju trevligt, säger Mattias Elovsson.

”Åker ut först”

Uje Brandelius, känd som frontman i det tidiga 2000-talets största proggband Doktor Kosmos, känner sig även han en smula malplacerad i Melodifestivalen.

– Det är svårt att säga hur det gick till. Men jag kan säga hur det inte gick till och det är att jag inte har skickat in 20 bidrag år efter år och hoppats och hoppats på att komma med. Jag har väl helt enkelt fattat beslutet att vara en ja-sägare.

TT: Vilken sorts Melodifestivalsartist kommer du att vara?

– Jag kommer att vara den som åker ut först och som ingen kommer ihåg. Låten handlar om en köttgryta och de kärlekstecken man kan skönja under lagandet av denna gryta. Sedan händer det en grej i låten som är hemlig, som gör att allting tar en vändning.

Den Guldbaggebelönade filmen ”Spring Uje spring”, som bygger på scenföreställningen med samma namn, handlar om Uje Brandelius liv med diagnosen Parkinsons sjukdom. Att ställa upp i Melodifestivalen var ett beslut han fick tänka igenom.

– Det är ganska mycket stress man utsätter sig för och stress är negativt för min sjukdom, så jag har funderat på om jag verkligen ska göra det här. Det har aldrig stått på min bucketlist. Men i och med att sjukdomen finns där har jag lättare numera att tacka ja till saker. Det tror jag inte att jag skulle ha gjort i mitt tidigare liv.

Förra årets smygsuccé ”My way” levererades av Tone Sekelius, som var första transperson att tävla i sammanhanget. Låten kom femma i finalen och pressen att göra ännu bättre ifrån sig i år finns där, säger hon.

– Det är nervöst på ett annat sätt för att man har någonting att leva upp till. Folk har en förväntan på mig och jag vill göra bättre ifrån mig. Men jag ser det mer som något som taggar och motiverar mig att göra så bra jag bara kan.

Sekelius beskriver låten ”Rythm of my show” som mer dansant och lättsam än fjolårets bidrag.

– Det är det svåra med Melodifestivalen, att man ska tilltala alla åldersgrupper. Det får inte vara för svårt, för modernt, gammalmodigt eller klassiskt, det är en väldigt fin balansgång.

Sjunger på skånska

Loulou Lamotte är en veteran i sammanhanget – 2020 vann hon Melodifestivalen tillsammans med The Mamas och året dessförinnan körade de bakom vinnaren John Lundvik. Att stå på scen ensam känns en smula nervöst, säger hon.

– Det blir en en utmaning att stå där helt själv – och att sjunga på skånska!

Låten har hon skrivit tillsammans med Jonas Thander som hon har jobbat med tidigare. Hon beskriver bidraget ”Inga sorger” som en låt till alla där ute som inte mår så bra och som behöver en kram och lite extra pepp.

Men att hon nu gör solokarriär betyder dock inte slutet för The Mamas.

– Verkligen inte. Vi har fått en chans att göra sologrejer men vi spelar fortfarande ihop.

The Mamas fick aldrig tillfälle att representera Sverige på plats i Eurovision Song Contest, då pandemin satte stopp. Men det är inget som Loulou Lamotte grämer sig över i dag.

– Det var jättedeppigt då, men man får gå vidare. Nu ser jag fram emot årets tävling.