En skrattretande Globe-nominering
Har du sett ”The martian”?
Skrattade du mycket? Filmen har i varje fall chansen att vinna Golden Globe som årets bästa komedi
Det kan man i varje fall fnissa åt.
Vad som är roligt, på bio eller annars, är en evig diskussion. Vi skrattar åt väldigt olika saker.
Nu har i varje fall de röstande journalisterna i Hollywood Foreign Press Association bestämt att ”The martian” ska vara en komedi. De delar in sina Golden Globe-nominerade långfilmer i två kategorier. Drama eller komedi/musikal. Jag antar att det inte är låtarna som den ensamme astronauten på Mars lyssnar på, bland andra ABBA:s ”Waterloo”, som gör science fiction-spänningen till musikal.
Med fler starka kandidater i dramaklassen vill filmbolagen gärna kalla sina filmer komedier. Fox fick som de ville med ”The martian”, fast vi som sett den kan hålla oss för skratt. Även om Matt Damon har några underhållande syrliga repliker.
Han lär få motstånd av Amy Schumer i ”Trainwreck” och Melissa McCarthy i ”Spy”. De är väldigt tydliga komedier, även om det är tragiskt att så många skämtförsök i ”Spy” handlar om Melissa McCarthys utseende.
Björn Gustafsson bidrar med humor i ett par scener i ”Spy”. Årets roligaste svenska komedi än så länge är Helena Bergströms ”En underbar jävla jul” som blivit en omedelbar succé. Kjell Sundvall har gjort två komediförsök med brett anslag under året, vårens ”I nöd eller lust” och sommarens ”Prästen i paradiset”. Floppade båda på bio, liksom höstens ”Glada hälsningar från Missångerträsk”.
”En underbar jävla jul” har lockat fler besökare på en vecka än vad de gjort totalt.
Filip och Fredriks ”Trevligt folk” är en av årets mest sevärda, och roliga filmer, men där finns inga som anstränger sig för att vara kul. Verkligheten blir skrattretande sedd ur en del vinklar.
Andra filmer har också fått oss att skratta, men inte på avsedda ställen.
”En underbar jävla jul” blandar många känslor och det lär gälla även julens ”En man som heter Ove”. Boken är både komisk och rörande, trailern lovar gott.
Förhoppningsvis får vi ett slut på det svenska filmåret som är värt ett leende. Skrattar bäst som skrattar sist.
Annars får vi väl försöka hitta humorn i ”The martian”.