Så var Ingvar Oldsberg sista tid i livet
Sonen Staffan om sista mötet med sin pappa
Publicerad 2022-02-11
Ingvar Oldsberg somnade in efter kort tids akut sjukdom.
Nu berättar sonen Staffan Oldsberg om den stora sorgen och deras sista möte.
– Jag slängde mig i bilen och åkte ned från Lidköping, och jag hann ta ett farväl. Det var fint, men ingen vill se sin förälder ligga på det viset.
Under torsdagen somnade tv-legendaren Ingvar Oldsberg in på ett sjukhus i Göteborg.
”Ingvar Oldsberg avled idag lugnt och stilla efter en kort tids akut sjukdom. Mot bakgrund av vår svåra stund ber vi alla att respektera vårt behov av avskildhet och lugn. Vi undanber oss kontakt till dess vi ger vidare besked”, skrev familjen i ett uttalande som undertecknats av särbon Maria Sandeblad och barnen Staffan, Karolina och Viktoria.
Aftonbladet får dock en pratstund med sonen Staffan Oldsberg. Han säger att han gärna vill uttala sig eftersom alla andra kommenterar hans pappas bortgång.
– Till viss del var man förberedd för han var ankommen av olika saker. Jag tror han tyckte det var tråkigt att sitta inne i lägenheten hela tiden. Det var mannen som aldrig ville bli gammal, säger Staffan Oldsberg och syftar på att Ingvar Oldsberg under de senaste åren led av ryggproblem, dåliga höfter och knän och knappt kunde gå.
”Han var frånvarande, men närvarande”
Hur går tankarna nu när pappa är borta?
– Det känns tomt och jag väntar bara på att han ska ringa och fråga vad jag tyckte om dagen OS-sändningar. Sådant kommer att sitta kvar länge. Han ringde ofta på kvällarna och han ville prata om sport eller något politiskt som hade hänt ute i världen.
Hur minns du honom som pappa?
– Frånvarande, men närvarande. Det var en människa som var hundra procent fokuserad när han var närvarande, men självklart hade han mycket att göra ute i landet, inte minst i Stockholm under en period. Då sågs vi inte så mycket, men jag kände ändå att jag hade hjälp och stöd om jag behövde.
Det känns som att du och dina syskon delade honom med hela svenska folket?
– Ja, ibland var det bra och ibland var det tråkigt för det var så att när andra föräldrar var med på löpartävlingar och fotboll, som jag höll på med mycket, så var han inte där. Som barn så hade man lite svårt för det där, men jag tror han med råge har gottgjort för det på senare år.
Kunde känna en besvikelse
Vad skulle du vilja säga till pappa?
– Jag vill säga att jag är glad att vi hade en så bra kontakt på slutet och att vi så otvunget kunde prata om precis allt, från Ahlgrens bilar till Ho Chi Minh ungefär. Jag är jätteglad för att vi var så kontanta på slutet.
Det var väl inte alltid så?
– Nej, det var det inte, som barn kunde man känna en saknad och en besvikelse för att han inte alltid var där på stora viktiga saker och det levde kvar i det vuxna livet. Men jag köper förklaringarna han har haft. Som sagt har han gottgjort det på senare år så det finns inget agg eller så, och när jag läser alla kommentarer så förstår jag hur viktig han var för människor. Han var ett halvt sekel på tv och folk har vuxit upp med honom, det delar jag gladeligen.
Staffan Oldsberg beskriver Ingvar Oldsbergs sista år i livet.
– Det blev tyvärr sämre med honom. Han var ju en björn egentligen, men han klagade mycket och hade ont och kunde inte gå riktigt. Som barn vill man hjälpa till, jag sa tusen gånger att jag kunde åka ned till honom, men han sa nej, ”det klarar jag själv”. Jag tror han var lite för stolt. Det har han nog fått från sin mamma Solveig, hon var likadan. Det skulle inte vara någon hjälp och jag har det lite i mig också så jag förstår honom, men man ville ändå påtala att hjälpen finns här om du vill. Det var det jag kunde göra.
Slängde sig i bilen för att ta farväl
När Ingvar Oldsberg blev akut sjuk åkte Staffan ned till Göteborg i ilfart.
– Jag slängde mig i bilen och åkte ned från Lidköping, och jag hann ta ett farväl. Det var fint, men ingen vill se sin förälder ligga på det viset, men nu hade han inte ont. Det var ett snabbt förlopp och han hamnade på sjukhuset och vi fick hälsa på och klappa på honom, men sedan gick det väldigt fort. Men när det handlar om en stor och färgstark person och inte minst ens pappa så är det inget roligt att se någon på det viset. Han var tyvärr inte vid medvetande när jag var där.
– Som avslutning kan jag säga att för pappa fanns det alltid en positiv väg framåt. Han kunde stöta på problem, men då sa han bara ”hur löser vi detta?” och då var det alltid tal om att vi också skulle ha roligt. Vad det än var så bevärade det honom inte så mycket. Jag tror att hans inställning var en del i hans framgång. Vi har haft våra schismer, men för mig finns det bara goda minnen, det andra är för mig alldeles bortblåst.
Ingvar Oldsberg blev 76 år.