Johansson navigerar i förvirrande värld

Upplevelsen av terrordådet på Drottninggatan blev en singel.

Nu släpper Jonathan Johansson albumet "Scirocco", där han fortsätter att utforska religiös och politisk extremism.

Jonathan Johansson har med sig sin ettåring i studion. På bordet ligger en synt, bredvid en bilderbok med bibliska berättelser. Sonen skriker för fullt.

– Här är det rock 'n' roll, säger Jonathan Johansson, medan han försöker få sonen att tystna genom att slå på barnfilm på mobilen.

Terrordådet inspirerade

Jonathan Johansson är inne på sin andra vecka som pappaledig, samtidigt som han är redo att släppa sitt nya album "Scirocco". Allting började den 7 april 2017 under terrordådet på Drottninggatan där fem personer dödades. Jonathan Johansson befann sig i en musikstudio i Stockholm utan täckning, det var först när de kom upp till verkligheten under en paus i musikskapandet som de märkte av kalabaliken efter dådet.

– Jag har väldigt tunn hud i vanliga fall, jag är kanske inte Sveriges mest psykiskt stabila person. Men när sådana här saker händer blir jag kall och rationell. Jag hade antagligen blivit en bra ambulansförare, säger Jonathan Johansson.

Han fokuserade på att hitta sin fru och ta sig hem, men dagen efteråt kunde han inte ta sig upp ur sängen. Senare föreslog en vän att han skulle skriva en låt om händelsen. Det blev "7 april", en av de första singlarna som släpptes inför albumet.

Inga begränsningar

Ramarna för plattan var dels att det inte skulle finnas någon begränsning för hur långa låtarna skulle vara, dels att det inte skulle finnas refränger. En motreaktion på den förra skivans treminuterslåtar som håller sig till popformuläret.

– Jag behöver tydliga ramar för att ta mig från den plats jag är. Det är en stor risk, och den här plattan kräver mer av lyssnaren, säger Jonathan Johansson.

Den här gången har han återgått till att använda religiösa symboler. Han ville skildra vad det får för konsekvenser att människan än i dag till stora delar är en andlig varelse, att den sekulära ateisten fortfarande är i minoritet.

Han försöker att studera människan som djur och på samma gång en gudomlig varelse som vägrar vara just ett djur. Samtidigt resonerar han kring åldrande, om var makten ligger och hur mycket vissa människor är beredda att offra för att krossa någonting. Vem är god, och vem är ond?

Inte visa "fina åsikter"

– Min ambition har inte varit att försöka visa vilka fina åsikter jag har, jag har bara velat gestalta förvirringen vi lever i, ge den perspektiv. Det är inte förklaringar, men ändå möjliga synvinklar där man kan förstå varför samtiden ser ut som den gör.

Själv växte Jonathan Johansson upp i en frikyrklig miljö i Malmö, "den mest sekulariserade staden i det mest sekulariserade landet", beskriver han det som. Som barn fick han höra mormor läsa högt ur Bibelns uppenbarelsebok, som handlar om den sista tiden och människans undergång.

En berättelse som han menar antingen kan få människan att resa sig "ur den moraliska dyngan", eller verka som en destruktiv kraft – om det redan är förutbestämt att världen ska brinna behöver vi inte ta hand om den. Jonathan Johansson berättar att han på flera plan kan förstå varför en människa radikaliseras.

– Jag har alltid haft en liten del av det giftet i mig, huruvida det är mormors fel eller inte är inte viktigt. Jag har alltid haft en känsla av att vi lever i den sista tiden och drömt katastrofdrömmar hela mitt liv. Jag förstår att de här människorna är uppvuxna i en kontext där man kan ta en text och förvrida den. Jag har det i mig också, säger han.