”Roliga historier och kluriga figurer”
Klassiska barnprogrammet ”Fablernas värld” tillbaka i rutan – i ny kostym
Publicerad 2020-06-10
Vi ska tillbaka in i Den stora skogen.
Klassiska barnprogrammet Fablernas värld är tillbaka.
– Det var ett sådant program som man kunde se med sina föräldrar, för att det var så bra figurer, starka och roliga, säger filmkritikern Göran Everdahl.
I dag är det premiär på Netlix för Fablernas värld med bland andra Jakob Uggla, Pentti Varg och Fröken Stork. Den här versionen är dataanimerad, men djuren är fortfarande iklädda filt.
Finns det någon poäng med att borsta dammet av ett gammalt barnprogram?
– Ja, det kan det väl finnas. Som jag minns det från när jag var barn, i slutet av 60-talet och i början av 70-talet var jag sex år och precis i målgruppen, och jag älskade Fablernas värld. Om man var i rätt ålder så blev det ett minne för livet. Jag såg om det för 10-15 år sen – och charmen fanns ju kvar.
– Och så hade det med saken att göra att det var Olle Adolphson, trubaduren och diktaren, som gjorde den svenska bearbetningen och regisserade skådespelarna. Jag gissar att han bidrog mycket till den här stämningen, att det blev så roligt för barn och vuxna.
Göran Everdahl påpekar att fablerna är en fortsättning på antika berättaren Aisopos fabler där djur symboliserar olika mänskliga egenskaper.
– Det är något som funkat i tusentals år och det blev otroligt populärt i början av 70-talet. Som jag minns det för att det var inga pekpinnar. Det var roliga historier om kluriga figurer. Det var verkligen god underhållning och eftersom Olle Adolphson var inblandad så var det språkligt väldigt kul.
– De var ju ett gäng garvade, riktigt duktiga skådespelare, framför allt Bert Åke Varg som Pentti och Yvonne Lombard som Fröken Stork. Men de gjorde massvis av olika röster, det var en lång rollista med bävrar, myror, murmeldjur, ugglan... det var ett rikt persongalleri.
Det kanske är öppet mål, men du har ju skrivit en bok som handlar om barnprogram vi minns eller helst vill glömma. Vilken kategori tillhör Fablernas värld?
– Absolut sådana man minns. Det var ju en glädje med Fablernas värld och gav upphov till ett antal klassiska repliker. Som det här ”Simma lugnt”, som Ugglan alltid sa. Det kom ju alldeles för snabbt, tyckte jag. För min del hade avsnitten gärna fått varit längre än fem-tio minuter. Jag minns det som en vitamininjektion.
Hade du någon favorit bland djuren?
– Ja, absolut. Det var ju Pentti Varg. Han var så melodramatisk och gick ut för att deppa i Läskiga skogen. Han var så känslig, men det fanns något väldigt roligt med det. Pentti var, om man jämför med Nalle Puh, ett slags Ior-figur. En depressiv person, men av någon anledning blev det roligt i djurform, säger Göran Everdahl och skrattar.
