Hemlig klassiker kan bli nästa blockbuster
Markus Larsson: Makthavarna programmerar om våra hjärnor och alla blir gay
”Dune” och ”The three body-problem” är två exempel på böcker som inte ska gå att filma.
Framgångarna kan öppna dörren för ett annat verk.
En hemlig klassiker som har gömt sig i skuggorna sedan 1974.
Någonstans i Hollywood finns en plats dit förlorade manus skickas för att dö.
En sorts elefantkyrkogård för filmer som aldrig blev av.
Vissa av dem har fladdrat runt hos bolagen, nekats, fladdrat tillbaka, avfärdats, fladdrat iväg och försvunnit igen lika länge som regissören Francis Ford Coppola har kämpat för sin senaste film ”Megalopolis”, det vill säga i 41 år.
Mitt favoritexempel är ”Tapping the source” av författaren Kem Nunn från 1984. Det är de förlorade manuskriptens pyramiderna i Giza.
Boken skriker efter att få bli film eller tv-serie. En ”surf noir” som Quentin Tarantino redan borde ha hängt sitt namn under.
”Tapping the source” är som texten i låten ”Hotel California” av Eagles:
Du kan checka in i romanens blodiga mix av surfare, mc-gäng, djävulsdyrkare och snuff-filmer när du vill, men du kan aldrig lämna den.
På 20-talet har science fiction-världen fått två lyckade versioner av ”omöjliga böcker” på film respektive tv. ”Dune” är ett visuellt herregud. ”The three body-problem” på Netflix klarar av att göra något hyfsat och linjärt av den kinesiska författaren Cixin Lius kolossala trilogi.
Vilket är nästa utdömda manus att fiskas upp ur djupen?
Det kan vara ”The forever war”. Boken skrevs av Vietnam-veteranen och författaren Joe Haldeman och publicerades 1974.
På sin tid vann romanen, som översätter Vietnam-kriget till en intergalaktisk konflikt mellan människor och utomjordingar, science fiction-scenens två finaste litteraturpriser, Hugo och Nebula. Den uttryckte en verklig förtvivlan över ett krig som aldrig verkade ta slut.
”The forever war” är tillräckligt gammal för att vara bortglömd. Bokens grundtema om imperialism och krig blir inte inaktuellt. Precis som i ”The three body-problem” och ”Interstellar” skapar fysikens lagar och de långa avstånden i rymden fasansfulla situationer för soldaterna. Tiden är relativ och ett helvete.
Regissören Ridley Scott, bland annat känd för ”Alien”, ”Bladerunner” och ”Gladiator”, har velat filma ”The forever war” sedan slutat av 70-talet. Han fick loss rättigheterna 2008, efter att ha väntat i över 25 år. Så sent som 2015 ryktades det om att projektet fått grönt ljus med Channing Tatum i huvudrollen. Manuset hade då skrivits om sju gånger.
Sedan hände ingenting, igen.
”The forever war” är för bra för att sväva i ett vakuum för evigt. Det finns saker att skruva på. Synen på sex och kön är till exempel som en gammal Facebook-status.
Komplicerad.
Det går inte att läsa om hur jordens överbefolkning bekämpas i boken utan att fnissa.
Makthavarna programmerar om våra hjärnor och alla blir gay.