Nu blir Tora Hallström skådespelare på riktigt

Hon gör skådespelardebut i ”Hilma”. Nu väntar teaterutbildning för Tora Hallström – som hoppas kunna jobba vidare som skådespelare.

– Nu har jag faktiskt börjat skolan, så jag gjorde det omvänt, säger hon och skrattar.

Med Lena Olin som mamma och Lasse Hallström som pappa är det inte oväntat att Tora Hallström blir skådespelare. Men det är först nu som 27-åringen träder fram och gör sin stora debut på vita duken.

Hon spelar huvudrollen i ”Hilma”, om konstnären Hilma af Klint (1862–1944), som får biopremiär 19 oktober och sedan kommer på Viaplay i november.

Tora Hallström valde att ge sig in i finansbranschen efter college och fick jobb på investmentbanken Goldman Sachs i New York. Men ångrade sig snabbt.

– Jag blev så otroligt utbränd. Det var nästan bara killar – och så jag – och man var uppe till fyra, fem på morgonen och skulle in igen nästa dag. Och jag gillade inte ens företagen vi hjälpte. Det var så ointressant för mig, så jag hoppade av, berättar Tora Hallström.

Hon flyttade i stället till San Francisco och ett jobb på Uber innan hon bestämde sig för att satsa på livet som skådespelare trots allt. För drömmen har alltid funnits där. Hon har bara inte vågat satsa på den.

– Jag visste någonstans djupt nere att så fort jag gör det här så kommer jag inte att vilja göra något annat, för jag visste att jag skulle gilla det så mycket, säger hon och lägger till att hon var rädd för den ekonomiska risken.

– Jag gillar att vara ”financially independent”. Och om jag inte klarar mig i den här branschen när jag vet hur mycket jag älskar det här … det vore läskigt.

Teaterskola

Men nu satsar hon vidare på skådespeleriet. ”Hilma” är den första riktigt stora rollen hon gör. Förhoppningen är att den ska följas av fler och hon har skrivit in sig på en tvåårig utbildning på teaterskolan William Esper Studio i New York.

– Nu har jag faktiskt börjat skolan. Jag gjorde det omvänt. Jag gjorde en långfilm först och nu har jag börjat utbilda mig på en teaterskola, säger hon och skrattar.

Tora Hallström gick en manusutbildning på college och nämner ”Fleabag”-stjärnan Phoebe Waller-Bridge som en förebild. Hon vill både skriva och vara skådespelare. Lite av manusutbildningen fick hon nytta av när hon hjälpte sin pappa Lasse Hallström med manuset till ”Hilma”.

– När vi först fick manuset, var det jättebra och gripande, men han (Lasse Hallström) var lite försiktig med Hilma. Hon sade inte ifrån och han var lite rädd för att ge henne tillkortakommanden på något sätt. För när man läser om henne förstår man att hon var väldigt … jobbig, säger Tora Hallström.

– Det var som att hon liksom drog sig tillbaka lite i manuset, först. Men jag sade till honom att hon ska pusha framåt, hon ska vara jobbig, besvärlig och ha tillkortakommanden, för då känner man med henne ännu mer, fortsätter hon.

Annat perspektiv

Tora Hallström är uppvuxen utanför New York där Lasse Hallström och Lena Olin är baserade. Hon tillbringar den mesta tiden i USA, men pratar perfekt svenska. Fast ibland får en amerikansk fras hjälpa till när hon ska beskriva något.

– Jag känner mig inte som svensk eller amerikanska. Jag känner mig både och. Jag känner mig alltid lite främmande när jag är i USA och alltid lite främmande när jag är här också.

– Det finns fördelar och nackdelar med det. Det känns som att jag alltid kommer med ett annat perspektiv när jag är någonstans.

Tora Hallström berättar att hon har inspirerats av sina föräldrars karriärer och hur de har kunnat dra styrka från upplevelserna av sina filmprojekt till privatlivet. Båda har nominerats till en Oscar, Lena Olin för ”Fiender – en kärlekshistoria” och Lasse Hallström, tre gånger, bland annat för ”Mitt liv som hund”.

TT: Har du sett dina föräldrars filmer, vilka är dina favoriter?

– Pappas är nog ”Mitt liv som hund”. Den är så otroligt gripande – och ”Gilbert Grape”.

– Mamma är inte sån som sätter ner mig och säger att jag ska se på en av hennes filmer, som pappa gillar att göra. Så jag har nästan inte sett några av hennes gamla filmer. Det blir aldrig av.

TT: Inte ens ”Varats olidliga lätthet”?

– Nej, jag har inte sett den. Det är jättekonstigt.