Kristen Bell har ett garage fullt av tomtar
Går all in på julen
Publicerad 2017-11-10
HOLLYWOOD. I ”Bad moms”-uppföljaren ”A bad moms christmas” spelar Kristen Bell en av tre mammor som revolterar mot julen.
Men det är inte bara på film hon är frispråkig.
– Jag skulle aldrig anlita en manlig barnvakt, säger hon till Nöjesbladet.
Kristen, 37, är den första att medge att uttalandet inte är politisk korrekt. Men när vi träffas på ett hotell i Beverly Hills förklarar hon tanken bakom inställningen.
– Rent principiellt har jag inget emot manliga barnvakter. Det handlar om statistik. Chansen att ens barn ska utsättas för något är större när män är inblandade.
Ämnet är något både hon och hennes make – skådespelaren Dax Shepard – diskuterat mycket. Tillsammans har de två döttrar, Lincoln, 4, och Delta, som fyller 3 i december.
Övergrepp
– Dax utsattes för övergrepp som barn och ett par av hans familjemedlemmar drabbades också. De har mer koll på situationer som kan leda till sånt än jag. Han är väldigt bestämd när det gäller att inte låta män sitta barnvakt.
Upprullningen av Hollywoods sexskandaler har fått den före detta ”Veronica Mars”-skådespelerskan att oroa sig extra mycket.
– Det viktigaste för mig är att uppfostra mina döttrar att ha åsikter, att de ska känna att de blir lyssnade på.
– Därför upprepar jag ofta ett mantra hemma, ”Min kropp, mitt val”.
Dottern protesterar
– Men nu har det börjat slå tillbaka.
Hon skrattar.
– När jag ska byta blöja på min dotter protesterar hon och använder den frasen.
”A bad moms christmas” tror hon många vuxna känner igen sig i. Själv älskar hon högtiden.
– Vi går ”all in” till ju. Vår grej är att inte köpa så mycket till barnen under året. Det är för att de ska få önska sig något och förstå att presenter är något man förtjänar.
– Så när julen kommer shoppar vi loss.
Skäggiga varelser
Likadant är det med dekorationer.
– Det är överdrivet festligt, nästan på gränsen till obehagligt med alla tomtar som stirrar på en.
På frågan hur många tomtar det handlar om, skakar hon på huvudet.
– Det vill jag knappt avslöja. Men min makes pappa började samla på tomtar i början av 70-talet och köpte minst en varje år. Nu har vi ärvt dem och kan inte göra oss av med dem, utan fyller huset med dem en gång om året.
– Men det är lite läskigt när barnen försvinner mellan dem i soffan. De sitter där intill stora skäggiga varelser som har 1974 stämplat i pannan.
Hon skrattar igen.
– Resten av tiden ligger tomtarna vakumpaketerade i garaget. De tar upp lika mycket plats som en bil.