Namedroppar som få andra
Oisín Cantwell om Sven-Göran Erikssons Sommar
Publicerad 2021-07-10
Victoria Beckham, Elton John och drottning Elizabeth.
Sven-Göran Eriksson namedroppar som få andra i sitt Sommar i P1.
"Svennis" var Englands förbundskapten i fotboll mellan 2001 och 2006 och nådde tre kvartsfinaler på tre stora turneringar.
Det är om denna epok i livet som hans berättelse i allt väsentligt handlar.
Och varför inte.
Ingen svensk tränare kommer i närheten av Erikssons meritlista och att vara manager, dessutom utländsk sådan, för landslaget i världens största idrottshemland slår det mesta i branschen.
Förnuftigt nog begriper vår berättare att de flesta lyssnarna nog skulle somna av utförliga redogörelser om skönheten i en perfekt gillrad offsidefälla. I stället koncentrerar han sig på alla kändisar han träffat.
Premiärminister Tony Blair slår vad med Eriksson om vem som först får sparken av dem. (Politikern vann vadet).
Elton John frustar att "du måste vara den ende personen i världen som inte vet att jag är nykter alkoholist" efter att "Svennis" försökt fylla på dennes vinglas.
Drottning Elizabeth bjuder på lunch i Buckingham Palace och avslöjar att Michael Owen är hennes favoritspelare.
Och Victoria Beckham punkterar ett försök att värva hennes make till Leicester City. "Sven, kan du se mig i den staden". Nej, det kan nog ingen.
Livet i London var toppen. Men skandalpressen lämnar honom inte i fred. Det gör inte heller "den italienska societetstjejen Nancy" som vägrar flytta ut ur hans hem.
(Hon heter Dell'Olio i efternamn, men det kanske vår hjälte har glömt.)
Hur kunde skandalpressen ha koll på alla kvinnoaffärer? Eriksson misstänker att flickvännerna pratar bredvid mun, men flera år senare avslöjar Scotland Yard hur det ligger till. En tabloid har avlyssnat hans mobil.
I ett hus i Sunne sitter den gamle mästartränaren och drömmer sig tillbaka. Hans berättelse är enkel, trivsam och med ett skyhögt skvallervärde.
Gnället på 51-procentregeln, som hindrar kapitalet från att ta över svenska klubbar, hade jag dock gärna sluppit.
Där avslöjar Svennis oavsiktligt att han inte längre minns vad svensk fotbollskultur handlar om.