Från Stilla havet till katten Kerstin - en omväxlande resa med Jenny Strömstedt
Uppdaterad 2023-01-02 | Publicerad 2022-12-31
Brinnande ostbågar, katten Kerstins död och ett hopplöst uppdrag på Västbanken.
Nyårsaftons vinterpratare Jenny Strömstedt tar oss med på en lika dråplig som allvarlig resa genom livet.
Den här recensionen ska läsas i ljuset av att Jenny Strömstedt och jag känner varandra.
Hon och jag är inte nära vänner, vi umgås inte, men Stockholms medievärld är liten och om vi stöter på varandra på gatan stannar vi och växlar några ord.
Vår berättare tar oss tillbaka till 1999 års sista dagar, det är en lyckligare tid, kalla kriget är över, ozonhålet minskar, det enda som möjligen skrämmer är millenniebuggen.
Chefen skickar Strömstedt till den lilla ön Niue i Stilla havet, den första platsen i världen där tvåtusentalet rings in, men vid tredje mellanlandningen dimper ett sms ner i den unga reportens Nokia 3210:
"Fel ö. Gå ej på planet."
Niue visar sig ligga på fel sida datumgränsen och är i själva verket sist i världen med att gå in i det nya millenniet. Ny destination är en annan ö, Nauru.
Ta bort början, stryk mitten och börja med slutet
Det var så där det fungerade här och där i mediebranschen på den tiden. Riskkapitalister stod för fiolerna och ingenting var omöjligt.
Som journalist som har varit med ett tag går det att le igenkännande åt många av de Strömsdetska anekdoterna.
Redaktören på landsortstidningen som tar sig an nybörjarens första artikel med ett "bra, men ta bort början, stryk mitten och börja med slutet".
Nyhetschefen som ringer när vår berättare är med fotograf på reportageresa på Västbanken och beställer ett jobb om humor.
Naturligtvis droppas även ostbågarna som Strömstedt skulle steka revy: det började brinna i tv-studion och klippet spreds över hela världen.
Allt är nu inte bara gamla murvelminnen. Allt är nu inte bara dråpligheter.
Kerstin, katten som blev influencer med 100 000 följare på Instagram, dör och tårarna som faller är av ett annat och djupare slag än de milda och läkande som trillade då pappa gick bort.
"Sorgen efter ett våra husdjur blir en förlust av oss själva", säger Strömstedt.
Hon kan mycket väl ha rätt.
Och den medelålders kvinnan var en gång en tonårsflicka som blev full på en fest och utsatt för ett övergrepp. Metoo har fått henne att sluta skämmas.
Allvar och banaliteter och humor och medmänsklighet och en folkbildande reflektion över journalistikens uppdrag. Strömstedt tar oss rutinerat, varsamt och stilsäkert med på sin resa.
Men hon har fel i att det enda knas som millenniebuggen förde med sig var att taxametrarna strejkade hos Taxi Åmål och att simhallen i Täby plötsligt inte kunde inte sälja årskort.
Jag var på en fest där mikrovågsugnen på tolvslaget gav ifrån sig ett högljutt poff! och slutade fungera.