70-talet var disco... och tusen saker till
Läs Jens Petersons krönika
Det är mycket 1970-tal nu. På bio i ”Palme” och ”Call girl”, ”Argo” och nya ”The company you keep”.
”Searching for sugar man” handlar om Sixto Rodriguez som inte slog hemma i Detroit på den tiden.
1970-talet dyker upp i filmer och tillbakablickar. Många med snävt ensidig bild av tiden. En sorts värld där bara en sak händer och alla blickar riktas åt samma håll.
Ett tydligt sätt att visa hur fel det kan bli med begränsningar är musiken.
I dokumentärserien om ABBA beskrevs 1970-talet som glamrockens årtionde. Var allt platåskor och paljetter? Knappast.
Man kan lika gärna påstå att det var symfonirockens årtionde. Massvis med möten mellan rock och klassisk musik.
Men vänta nu. Det var reggaens decennium. Då började världen uppmärksamma Bob Marleys låtar, och via honom öppnades öronen för musik från Jamaica. Visst dominerades 1970-talet av reggae.
Eller hårdrock. Vid närmare eftertanke är det förstås hårdrocken. Led Zeppelin, Black Sabbath, Deep Purple och senare Iron Maiden växte sig gigantiska på 1970-talet och inspirerade andra.
Fast en minst lika stor trend var singer-songwriter. Vackra melodier till akustisk gitarr. James Taylor och Joni Mitchell. Den bilden är lika sann som någon av de andra.
Eller Pink Floyd. Absolut ett av 1970-talets största band. De dominerade försäljningslistorna. Det gjorde också The Eagles. Jo, countryrocken var definitivt ett 1970-talsfenomen.
För att inte tala om soulmusik. Stevie Wonder var ännu en gigant under det årtiondet. Som också såg punken födas. Sex Pistols och Clash. Och pubrock. Bruce Springtseen debuterade och växte sig till ledande rockstjärna. Patti Smith, Rod Stewart, Van Morrison, Neil Young ... listan tar aldrig slut.
David Bowie ensam stod själv för massa genrer under de åren. Vi fortsatte lyssna på Rolling Stones och beatlarnas soloplattor.
Man kan påstå att 1970-talet var vilken genre som helst. Men det blir fel att begränsa årtiondet till någon enda sak. Progg? Javisst, men mycket mer än så.
Varje decennium har en rik variation. Varje år likaså. En bild, en film ger sällan helheten. 1970-talet hade sin dos glamrock och disco. Och tusen saker till.
Inte konstigt att Sixto Rodriguez hade svårt att slå igenom.