Tillrättalagt i Will Smiths senaste
Magnus Sundholm om problemet med biopics
HOLLYWOOD. Det är kul med biopics.
Det är bara ett problem med filmer som är framtagna av dem dom handlar om.
Man ska inte se dom som biopics.
Tanken slår när mig när jag kommer ut i en varm höstkväll efter att ha sett haussade ”King Richard” på Warner Bros område i Burbank. I filmen spelar Will Smith den kontroversielle Richard Williams, pappan till de numer legendariska tennissystrarna Venus och Serena Williams.
Historien är bra men Smith är bättre och lär säkert skörda en Oscarsnominering för porträttet. Bra chans har också Aunjanue Ellis, som spelar hans fru, Brandy.
”Baserad på en sann historia” står det i förtexterna.
I botten ligger Richard Williams memoarer, ”Black and white: the way I see it”.
I den berättar han om hur han gick till väga när han lyckades förvekliga sin detaljerade plan om att göra tennisstjärnor av sina barn.
Förvandlat till film blir resultatet lite kletigt och lätt Disney-fierat.
Vi ser det i det perfekta porträttet av familjen – hur fem barn delar ett rum och går till sängs exakt samtidigt med ett gulligt litet, ”Ja, pappa”. Sen ler dom och släcker de ljuset.
Alla som vuxit upp med syskon vet att det ofta tar hus i helsike, till och med när man har egna rum.
Det gör det inte i familjen Williams biopic.
Säkerligen har bilden putsats ytterligare med tanke på att både Venus och Serena, tillsammans med storasyster Isha Price, är producenter.
Det krävs massor av distans för att våga vara uppriktig om egna fel och brister.
I ”King Richard” får vi nästan inget sånt.
I stället är det ett hyllningsprojekt där pappans passionerade låga för att tennissystrarna ska lyckas brinner så starkt att han slår bollar till dem på banan till och med när det regnet öser ner.
Med tanke på att vi typ har fem regndagar per år i södra Kalifornien verkar det för övrigt ha regnat väldigt mycket när tjejerna växte upp.
De kontroversiella rapporterna kring Richard Williams – anklagelser om antisemitism, otrohet och en övergiven dotter – är helt strukna.
Samma sak med ögonvittnesskildringar om hur han slog bollar på döttrarna om de inte sprang fort nog på träningspassen.
Det går ju såklart också att försvara honom – och som i filmen – placera honom på piedestal.
Ingen kan påstå att metoden inte fungerade.
Venus vann sju Grand slam-titlar i singel. Lillasyster Serena har hittills tagit hem 23.
Hon räknas till en av världens bästa idrottskvinnor genom tiderna.
Veckans:
Tv-serie: Will Ferrell och Paul Rudd spelar huvudrollerna i ”The shrink next door”. Dramakomedi-serien bygger på en verklig historia om en psykiatriker som tar över sin patients liv, hans hem och familjeföretag.
Utredning: Svallvågorna efter Alec Baldwins dödsskott under inspelningen av ”Rust” lägger sig inte. Förutom mångmiljonbelopp i skadestånd väntas den tragiska olyckan resultera i fängelsestraff för den eller de som inte skötte sitt jobb.
Trend: Netflix succé med ”Squid game” är på väg att förändra Hollywood. I stället för att återstarta gamla serier, göra föregångare eller uppföljare, gör framgången med den sydkoreanska serien att Hollywoodbolagen äntligen vågar satsa på nya originalhistorier och programkoncept.
Punkt: Kat Von D överger Hollywood. Efter 14 år har fotomodellen, popsångerskan och kändistatueraren tillkännagett att hon bommar igen sin salong, Hollywoods high voltage tattoo. Ny bas för 39-åringen och hennes familj blir en historisk byggnad med 35 rum i Vevay i delstaten Indiana.
Analys: Tv-kändisen och komikern Mindy Kaling hade en roll i amerikanska ”The office” och var också med och skrev serien. I en intervju tvivlar hon på att serien hade kunnat spelas in i dag, med tanke på det förändrade komediklimatet. ”Själv är jag inte förolämpad av något”, säger hon.
Terapi: Pandemin har inte bara isolerat oss. Den tycks också ha gjort oss ursinniga. Här har det blivit en affärsidé. Nu finns raseri-kliniker ditt man kan bege sig för att förstöra saker. Både Smash RX och Rage room erbjuder ödeläggelse-terapi.