Därför dör skratten i Hollywood
Publicerad 2019-07-07
HOLLYWOOD
Det är slutskrattat på bio.
Hollywood har gett upp.
Komedier funkar inte längre.
Man lägger pannorna i djupa veck här.
Hollywood Reporter, Los Angeles Times och New York Times försöker förgäves förstå det branta fallet. Analytiker intervjuas, branschfolk uttalar sig och anonyma källor konstaterar samma sak.
Nöjesmetropolen som en gång skapade klassiker likt ”I hetaste laget”, ”Sömnlös i Seattle” och ”Bridesmaids” levererar inte längre.
Årets facit är förödande. ”Late night” med Mindy Kaling högg i sten. ”Long shot” med Charlize Theron, Seth Rogen och Alexander Skargård gick inte heller. Nyinspelningen ”The hustle” med Rebel Wilson och Anne Hathaway floppade, precis som ”Poms” med Diane Keaton och Jackie Weaver.
Inte ens hyllade ”Booksmart” har lyckats locka folk till biograferna.
Bortsett från fjolårets ”Crazy rich asians” är facit för komedier i USA de senaste åren bedrövande läsning.
Man får gå ändå tillbaka till 2011 för att finna ett år då komedier sammanlagt sålde biobiljetter för två miljard dollar.
2015 hade den siffran sjunkit till 1,4 miljarder.
I fjol blev det knappt en miljard dollar.
Inte sedan ”Hangover” 2009 har en filmkomedi gett upphov till uppföljare.
Försvarar humor
Förklaringarna är många.
Från ett håll hävdas att Hollywood inte längre är intresserat av att göra mellanbudgetfilmer – att man hellre satsar allt på superhjältefilmer.
Från ett annat att lanseringarna inte tajmats rätt.
Ett tredje att Netflix tagit över komedipubliken.
Själv håller jag med den anonyma komikermanager i Hollywood Reporter som anser att filmerna helt enkelt inte håller måttet.
”The hustle var rutten”, säger han.
– ”Long shot” kändes som ”Knocked up”. Enda skillnaden var att 28-åriga Katherine Heigl bytts ut mot 43-åriga Charlize Theron, med samma korkade loser (Rogen).
Zach Galafinakis, Alan i i ”Hangover”, pekar på ett förändrat komediklimat.
– För mig var skämtet allt. Det stod över allting annat. Men det är andra perspektiv nu. Folk känslor såras. Men bara för att det är förolämpande betyder det inte att det inte ska sägas. Jag försvarar humor till slutet. Det är ett viktigt sätt att kommunicera.
Hollywood tycks inte hålla med, utan har kastat in handduken.
För att få skratta tvingas jag därför vända blicken mot det gamla landet. Numer producerar Hollywood inget som kommer i närheten av mästerverk som ”En man som heter Ove” och ”solsidan”.