Birgitte Söndergaard: Jag hade en längtan
Därför lämnade profilen tv-rutan
Publicerad 2022-06-07
Sedan drygt 20 år fokuserar Birgitte Söndergaard helhjärtat på konsten.
Men de första åren vågade hon inte exploatera sig själv och verkade därför i det tysta.
– Jag ville inte bli ”den där kändiskonstnären” och hade en längtan att bli tagen på allvar.
Vi börjar med att säga stort grattis. Nyligen fyllde du 65 år, hur firades det?
– Jag gillar att suga på saker länge och firade den dagen under en veckans tid med olika saker och middagar i vänners goda lag.
Hur känns siffran i sig?
– Jag tycker den känns bra. Det är okej och det är vad det är. Man blir äldre och det är ingen som slipper undan det. Jag är tacksam för att jag är frisk, har kraft och inspiration.
Hur står det till med hälsan?
– Den är god. Man får gå på hur man känner sig som människa. Men det är väldigt mycket gott som kommer med att man blir äldre och man får insikter och perspektiv.
Vad har du på gång just nu?
– Förra året stod det ”Därför försvann Birgitte Söndergaard”, men jag har inte alls försvunnit. Jag håller på med mitt konstnärskap och mina utställningar och hoppas på en större utställning på en konsthall. I övrigt håller jag på med ett designprojekt och jag ska även testa på att göra konst i en glashytta.
”Konsten tog över mitt liv”
Du skrotade skådespelandet och programledarkarriären för drygt 20 år sedan för att satsa helhjärtat på konsten?
– Jag tänker inte att jag har lämnat branschen. Men konsten tog över mitt liv och första åren var jag rädd för att exploatera mig för jag ville inte bli ”den där kändiskonstnären”. Jag hade en längtan att bli tagen på allvar. Men någonstans har jag ju förstått att det inte går att tvätta bort det som varit och att det inte påverkar folks syn på mig.
Tyckte du någon gång att kändisskapet var besvärande?
– Nej, jag är ju en teaterapa och gillar att synas. Det som drabbade mig var synen på mig själv. Jag är en konstnärssjäl och hade en dröm om att jag skulle spela dramatik av ett helt annat slag, men det blev mer kommersiell teater och tv. I 40-årsåldern tröttnade jag på bilden av mig själv och jag ville hitta tillbaka till en typ av äkthet.
Fick kärleksmeddelanden
Du var med i ”SOS – en segelsällskapsresa” där du spelade mot Lasse Åberg, hur känns det med lite perspektiv?
– Det var jätteroligt och den rollen har ju blivit lite folkkär. Lasse är också helt fantastisk och vi har hörts lite genom jobb och lite filmer vi gjort. Däremot hänger vi inte privat, vilket i och för sig hade varit roligt. Jag får kanske styra upp en middag.
Förra året nämnde du för oss att du var singel men att du skulle vilja träffa någon. Har det löst sig?
– Nej, jag jobbar på saken men det kanske löser sig efter det här. Jag hoppas det.
Precis, det här blir ju rena kontaktannonsen.
– Det blev det faktiskt förra gången. Herregud. Jag fick väldigt många meddelanden där det stod att de hade sett att jag sökte någon. De kände sig därför manade att höra av sig. Det var förstås otroligt smickrande. Men ni kan väl skriva att de inte behöver höra av sig den här gången? Det är inte där skon klämmer. Det är mig det handlar om.