Legally blonde – Legally blekt?
Publicerad 2011-09-30
MALMÖ. En tunn historia. Bleka sånger.
Två biroller stjäl showen. Nina Pressing som skånsk frisör. Jan Malmsjö som professor med pondus.
Frisörskan Paulette är den roligaste rollen. Jan Malmsjö har störst utstrålning, även om han inte fått sånger som matchar hans storhet.
”Legally blonde” är en söt bagatell som bygger på den kortare, och roligare, filmen. Utseendefixerad blondin i Kalifornien blir besviken när rike pojkvännen lämnar henne för Harvard. Hon lyckas trixa in sig där för att vinna tillbaka honom. På vägen blir hon duktig jurist och självständig.
Poänglöst
Musikalen förlänger den lilla historien med sångnummer, alltför många av dem poänglösa. Låtar som ska få
tiden att gå i stället för att leda handlingen framåt. Gympingpass.
Därför finns det inte bara ett utan två sångnummer som utspelas i klädaffärer och handlar om att köpa nya plagg. Spänningen är inte olidlig.
”Kärlek är den största orsaken till alla dåliga hårbeslut” är den sortens visdom man tar med sig.
Lättglömd melodi
”Hon har rätt att vara blond”, sjungs om och om igen som om någon kommit på en politiskt eller vetenskapligt omstörtande tanke. Och gett den en lättglömd melodi.
Hallå! Vi blonda är som alla andra.
En påkostad uppsättning. Publiken piper förtjust över de två riktiga hundar som då och då går över scen. Människorna är mindre upphetsande. Oavsett hårfärg.