Mårten Andersson tacklar kulturkrockar på ett både roligt och modigt sätt
Så bra är ”Mårten Sletkovic”
Publicerad 2023-04-25
Tidigare har Mårten Andersson skämtat friskt om livet som festprisse och brudraggare.
Nu tacklar han på ett väldigt roligt – och, faktiskt, empatiskt – sätt de kulturella problem som uppstår om man bildar familj med en kvinna från Serbien.
Mårten Cvetkovic
Stå upp-show av och med Mårten Andersson, på Nya Cirkus i Stockholm.
Inte bara Sverige, utan även vår humor, ändras förstås i takt med att vi har blivit ett land med allt mer mångfald och öppenhet kring till exempel sexuell läggning.
Nu finns åtskilliga yngre komiker som skämtar om just det. Det har gått några år sedan Lasse Lindroth (1972-1999), född i Iran men adopterad till Sverige som bebis, väl kanske var först med att skämta om sin invandrarbakgrund när han gjorde stå upp-shower under alter egot Ali Hussein.
Mårten Anderssons nya show har en annan utgångspunkt:
Han var trött på festandet och raggandet. Han ville ha familj, barn och villa.
Under en semester i Mexiko träffade han Stasha, Stanislava Cvetkovic, från Serbien. Efter många turer fram-och-tillbaka till Belgrad, fick hon flytta hit och nu har han förverkligat drömmen om två små barn och villa.
Men… och det är showens ”motor”… serbiska män och kvinnor är kanske inte som vi ur-svenskar.
Det är en rätt modig show, för Mårten är inte rädd för att använda sig av fördomar som är på gränsen till, och ibland över, vad som är tillåtet att skämta om. Enligt hans överdrifter så är män i Serbien manschauvinister som tycker kvinnans plats är i köket, kriminella indrivare (ungefär som några jugoslaviska skurkar som blev flitigt omskrivna för 20, 30 år sedan här i Sverige) och ständigt kedjerökande. Kvinnor är måna om sitt utseende och vill hellre att männen ska byta olja på bilen än blöjor, men de är också tuffa som fan och åtminstone i familjen Andersson-Cvetkovic har han blivit ”kvinnan” som städar, lagar mat och så vidare.
I sitt huvud har Mårten Andersson fått som en liten djävul som heter Mårten Cletkovic och som han hela tiden måste anpassa sig till. Som tvingar honom att fundera kring om han tappat bort sin manlighet i jämförelse med sitt förflutna och serbiska mäns attityd.
Jag skrattar så tårarna rinner nästan hela tiden under 90 minuter. Mårten växlar oerhört skickligt mellan svenska och invandrarsvenska och är oerhört lyhörd till högljudda publikkommentarer från en salong som när jag ser showen nästan till hälften består av folk med Balkan-bakgrund. De verkar älska showen allra mest.
Utan att Mårten skriver folk på näsan, finns här också ett underliggande empatiskt budskap, att vi alla ska kunna leva med varandra, oavsett ursprung eller sexuell läggning.
Sedan finns det säkert några bland de över en kvarts miljon svenskar med ett förflutet i Jugoslavien eller de länder som bildades efter Balkan-kriget, som tycker att Mårten Andersson spelar för mycket på fördomar. Men den slaka linan måste en bra komiker våga balansera på.