Pop klarar att stå på egna ben i tv
Håkan Steen om Elvis Costellos lysande tv-serie
Det bästa med Elvis Costellos nya tv-serie är inte alla lysande gäster.
Det bästa är att programmet lyckas vara underhållande trots att det gör något så befängt som att ta popmusik på allvar.
Sedan bronsåldern har det hetat att alla rockjournalister ser ut som Elvis Costello. Eller tvärtom. Och den som har läst hans texter i till exempel Vanity Fairs musiknummer inser att det inte är en slump.
Han är ju rockjournalist. Till skillnad från många kollegor älskar han att upptäcka och analysera musik.
I tv-serien ”Elvis Costello med gäster”, som började visas i SVT2 i lördags och kommer att rulla under ytterligare tolv veckor i sommar, blir det än tydligare.
Upplägget är sympatiskt enkelt. Costello bjuder in musiker han är intresserad av (i kväll en saxofonist som heter Bill Clinton) för att prata om och spela musik.
Framför allt är det glädjande att det bara handlar om musik, att någon vågar satsa på det, och vågar lita på att det de facto kan bli väldigt bra tv när Lou Reed visar hur han konstruerade riffet till ”Sweet Jane” eller när soulmannen Smokey Robinson berättar om sitt första möte med Motown-chefen Berry Gordy.
Eller när Costello gör The Clashs ”Straight to hell” med Jakob Dylan och sjunger den fantastiska nyskrivna balladen ”April 5th” med Rosanne Cash och Kris Kristofferson.
Här finns inte trehundra olika stressiga moment, ingen enda liten tygapa eller ironisk korsordsvinst. Bara ett antal artister som får breda ut sig i engagerade samtal om det som de brinner allra mest för, sin musik.
Och just därför, eftersom Costello är så nyfiken och gästerna verkligen har något att berätta, blir det underhållande av bara farten.
För även om det säkert kommer som en chock för somliga är det faktiskt så att den publik som gillar musik oftast även är intresserad av musik.
En självklarhet för en tv-producent om ämnet hade varit sport eller politik. Men musik anses av någon anledning fortfarande, efter 50 år av pop, som någonting nördigt som inte kan stå för sig själv.
Detta trots att man den här helgen bara behöver ta sig till Stockholms Stadion för att få se 96 000 lyckliga bevis på motsatsen.
”Elvis Costello med gäster” visar med all önskvärd tydlighet att pop i tv klarar sig alldeles utmärkt utan tygapor.
Många borde titta, lyssna och lära.