”Bilindustrin har kidnappat staden”

Staffan Dickson

Regissören Fredrik Gertten om nya filmen ”Bikes vs cars”

”Bananas” gjorde honom till fruktjätten Doles fiende nummer ett.

Med sin nya film ”Bikes vs cars” tar Fredrik Gertten strid mot bilindustrin.

– Den har kidnappat hela stadsplaneringen. Jag tycker att det är rimligt att fråga om Göteborg är en enda asfaltsmatta på grund av Volvo, säger han.

Den argentinske författaren Julio Cortázars novell ”Södra motorvägen” handlar om en stillastående bilkö som förvandlas till ett samhälle: dagarna går och folk börjar leva sina liv runt bilarna.

I Fredrik Gerttens nya film ”Bikes vs cars” är förhållandet det motsatta: den skildrar ett samhälle som långsamt håller på att förvandlas till en enda lång, stillastående bilkö.

Gertten tar oss med till trafiktunga storstäder över hela världen, bland andra Los Angeles – i dag en asfaltsöken där bilvägar och parkeringsplatser upptar 70 procent av stadens yta, men som i början av förra sekelskiftet faktiskt hade ett av världens bästa kollektivtrafiksystem. Bilen lanserades som en symbol för frihet men håller oss nu fångar i oändliga köer, allt medan luften omkring blir mer och mer förorenad.

”Jag har alltid cyklat”

Men på de tungt trafikerade vägarna sker samtidigt en kulturkrock. Aktivister har börjat cykla på gator där de egentligen inte är välkomna. I värsta fall riskerar de sina egna liv – i bästa fall lyckas de visa att det finns en annan väg framåt än motorvägen.

– Jag har alltid cyklat. Det finns något magiskt i själva redskapet, du kommer så långt med så lite kraft. Men att göra en film som bara är allmänt hyllande är ganska tråkigt, så därför frågade jag mig vad cykeln står upp mot. Cyklar och bilar är två olika sätt att bygga städer på. Bilstaden är den utdragna med köpcentrum och motorvägar. Cykelstaden är den mer traditionella staden, men som i dag finns på allt färre håll, säger Fredrik Gertten när vi träffas på ett hotell i Stockholm.

2012 fanns det en miljard bilar i världen, 2020 kommer det enligt filmen att finnas två miljarder. Vad beror den utvecklingen på?

– Det beror på att världens konsumerande medelklass växer. Befolkningen växer dramatiskt, och många länder har valt samma sorts utvecklingsmodell som vi har haft här i Sverige, där konsumtionen är ganska viktig för att driva utvecklingen framåt. Det fungerar inte när alla ska göra likadant, när planetens resurser bara skriker stopp. Vi vet om allt det här, men vår kunskap gör ingen skillnad.

Varför inte?

– Det jag ville göra med den här filmen var att titta på de krafter som försöker bevara status quo, vars organisationer går ut på att det inte får ske för snabba förändringar. Då pratar jag om bilindustrin, oljeindustrin och byggindustrin, de här stora ansiktslösa aktörerna. Bilreklamen fyller tidningar och tv varje dag och är i grunden en sorts propaganda för ett sätt att bygga samhället på. Hela det ideologiska innehållet i en bilreklam säger bara ”frihet”. Men för människor som bor i städer är det oftast inte en sann bild. Visst, du kan ha en Zlatan-Volvo, men du sitter fortfarande fast i en bilkö.

”Bara asfaltsmattor”

Vad krävs för att vända utvecklingen?

– Politiken måste ta makten. Nu har bilindustrin kidnappat hela stadsplaneringen. Det finns ingen struktur: ”Vi köper en bit mark där, så får folk pendla dit, sen köper vi en bit mark där och gör ett köpcentrum.” De här krafterna spelar ut kommuner mot varandra och blir mäktigare än politiken. Till sist skapas ett samhälle där alla är bilberoende. Det är en global utveckling, men Sverige var först i Europa med till exempel externa köpcentrum. Och det kan ha en koppling till att vi har en tradition av väldigt starka bilföretag. Göteborg har sämst stadsplanering av storstäderna i Sverige.

Och det är ingen slump?

– Jag tycker att det är en rimlig fråga att ställa, har det med Volvo att göra att det är mer motorvägar än parker i Göteborg? Det är bara asfaltsmattor i den staden. Vidare kan man fråga sig varför vi har så dåliga tåg i Sverige, när vi samtidigt har några av världens starkaste lastbils- och bussföretag?

Är det ett problem att den här filmen inte har en lika tydlig skurk som i ”Bananas”, där Dole spelade en tydlig bov i dramat?

– För mig var det en tillfällighet att det var Dole som var skurken. Det viktiga var att visa ansiktena på dem som plockar våra bananer och att det skulle leda till att folk började ställa fler frågor om tomater eller äpplen eller vad som helst.

Men för mottagandet kanske det var viktigt med en tydlig antagonist?

– Ja, men det berodde nog på att de attackerade mig. Hade de inte gjort det hade det kanske inte fått samma effekt. Det är klart att den här nya filmen nämner några bilmärken, och några av dem kan välja att bli sura. Men jag är inte ute efter några särskilda företag, det är strukturer jag är intresserad av.

– Film blir kontroversiell när någon bestämmer sig för att den är kontroversiell. Vem visste inte att bananer är oetiskt producerade? Vi vet allt detta, men vi pallar inte att ta in det hela tiden. Vi vet om att vi borde äta mindre kött, ändå äter vi mer. En av förklaringarna måste handla om marknadskrafter. Det finns en industri som inte tycker om rapporterna som säger att vi borde äta mindre kött. Paul McCartney föreslog en köttfri måndag. Och det är ungefär det jag också gör. Jag pekar inte finger, du kan ha din bil, men ställ den en dag i veckan.

”Obamaeffekten”

Samtidigt känns det som att ”Bikes vs cars”, inte minst genom sin titel, är ett försök att förstärka polemiken mellan bilister och cyklister.

– Jag menar att det finns en konflikt och att man måste se den för att kunna få till en förändring. Många säger att vi ska göra världen bättre, men kan man göra det utan att se vilket ansvar var och en har? Jag tror att de som kör bil borde lära sig att älska cyklister, för det cyklister framför allt gör är att lämna mer plats åt bilarna. Om alla bytte ut några av sina bilresor mot cykel, tåg eller en promenad skulle mycket yta frigöras och samtidigt ge en positiv effekt på klimatet.

– När Obama var på besök i Stockholm var luftrummet och många gator avstängda, vilket gjorde att många gick och cyklade genom stan. Boom, på en dag blev det 30 procent bättre luft. Den där Obamaeffekten går att skapa även i vardagen.

Yes, we can.

Eller?