Starka sångnummer i gammaldags Mary Poppins
Publicerad 2018-12-20
Mary Poppins kommer tillbaka
Regi Rob Marshall, med Emily Blunt, Lin-Manuel Miranda, Emily Mortimer, Ben Whishaw, Julie Walters, Meryl Streep, Pixie Davies, Nathanael Saleh, Colin Firth.
FAMILJ ”Lite socker i botten så går medicinen ner” var Mary Poppins metod att sprida klokhet och värme 1964. Uppföljaren är trogen andan och utseendet från då. Nya sånger, samma recept.
1930-tal, depression och hårda tider, men London ser idylliskt ut. ”Mary Poppins återvänder” inleds på gammaldags vis med ouvertyr. Lykttändaren Jack sjunger och tar med oss till Cherry tree lane 17.
Där bor fortfarande familjen Banks. Sonen Michael är vuxen, änkling med tre barn, en sörjande man med konstnärsdröm som jobbar på bank och har glömt betala räkningar. Syster Jane arbetar för facket och hjälp åt stadens många fattiga. Hon blir broderns stöd när en elak bankdirektör vill ta familjens hus.
Och Mary Poppins förstås. Emily Blunt är perfekt i Julie Andrews paradroll. Häftiga musikalnummer när Mary och barnen dyker ner i andra världar, med animation som liknar Disneys klassiska, men också nyaste teknik. Lin-Manuel Miranda är amerikansk scenstjärna med komisk musical hall-dialekt, precis som Dick van Dyke. Han följer ofta med när Mary Poppins och barnen Banks far in i animerade äventyr.
Meryl Streep spelar excentrisk släkting i ett sångnummer.
Låtarna fäster inte lika direkt som i ettan, men växer med varje lyssning. Inte bara socker i botten, utan musik med många smaker som låter som den skrevs för över 50 år sedan. Och när man väl kommit in i sångerna är de omöjliga att få ur öronen.
De mest smittande melodierna är ”Can you imagine that?”, som är Mary Poppins första sång i ett undervattensnummer, och ”A cover is not a book” som låter som genuin music hall. Emily Blunt och Lin-Manuel Miranda sprutar ur sig verser om att inte döma människor efter utseendet.
De två vackra ”The place where lost things go” och ”A conversation” stannar också i hjärtat. Och så finns det spektakulära dansnumret ”Trip a little light fantastic” där Jack och de andra lykttändarna far runt London på motsvarande vis som sotarna i första filmen.
Filmen har många sådana bugningar och paralleller till ”Mary Poppins” från 1964. Det lär vara mången mormor och farfar som njuter av den här familjefilmen.
Nutida nostalgi.
