En hyllning till filmen och ”girl power”
Uppdaterad 2015-08-31 | Publicerad 2015-08-24
Ingrid Bergmans barn förenas i Stockholm för galapremiären på ”Jag är Ingrid”
Ingrid Bergmans barn förenas i Stockholm för galapremiären på ”Jag är Ingrid”, filmen om legendens liv. De två som har sett filmen, tycker inte bara att den handlar om mamman.– Det är också en hyllning till filmkonsten, säger Isabella Rossellini, 63. – Och till ”girl power”, säger Roberto Rossellini, 65.
Ingrid Bergman (1915-1982) är Sveriges största internationella filmstjärna genom tiderna. Dubbelt Oscars-belönad. Gjorde massor av stora Hollywood-filmer. Blev under en tid svartlistad i Hollywood, när hon lämnade man och sitt första barn i USA och flyttade ihop med italienska regissören Roberto Rossellini (1907-1977), som hon fick tre barn med. Förläts av Hollywood och fick åter fart på den karriären. Ett av hennes sista jobb framför kameran gjorde hon i gamla hemlandet Sverige, Ingmar Bergman-filmen ”Höstsonaten” (1978).
– Det har varit prat om att göra en spelfilm om mamma, men hennes karriär var så lång, de skulle i så fall ha varit tvungna att hitta flera skådespelerskor som kunde gestalta henne. Det är inte så lätt, säger Pia Lindström, 76, äldsta barnet.
Samlade på allt
Inget av barnen verkar särskilt ledsna för den uteblivna spelfilmen om henne. Stig Björkmans dokumentärfilm är en helt annan sak. Isabella Rossellini, enda barnet som gått i mammans fotspår, hamnade bredvid regissören på en middag under filmfestivalen i Berlin. Hon tyckte om den Ingmar Bergman-film han hade gjort, hon tyckte om att prata film med honom och mot slutet av kvällen sa hon:
– Shall we make a film about mamma? Och så blev det. Björkman fick tillgång till allt material från Ingrid Bergmans liv – allt från skolbetyg, föräldrars och morföräldrars brevväxling, till egna Super 8-filmer och detaljerade dagböcker – som fanns samlat på ett universitet.
– Mamma sparade på allt, släpade med sig det runt hela världen vid alla flyttar, hon sa att ”mitt liv kommer att vara exceptionellt”. Det lät skrytsamt då, men hon fick ju rätt, säger Isabella.
Brast i gråt
Isabella och Roberto var med vid världspremiären på Cannes-festivalen och var båda väldigt rörda. Isabella sa då att hon brast i gråt massor av gånger.
– Den här fantastiska filmen innebär att hon lever för evigt, jag är djupt rörd, sa Roberto då. Nu har båda lite distans till världspremiären.
– Nu kan jag också se att det handlar om en kvinna som var före sin tid. Frigjord och modig. Det handlar om ”girl power”, säger Roberto.
– Nu minns jag mest hur Stig (Björkman) skakade i hela kroppen under de stående ovationerna. Jag fick säga till att honom att lugna ned sig och bara njuta av mottagandet, säger Isabella och skrattar. (”Jag är inte så van vid sådana tillställningar”, säger Stig Björkman och skrattar när jag berättar om Isabellas kommentar).
Hade kul med mamma
Ingrid Bergman var ovanlig på många sätt. Hon satte sig upp mot Hollywood-mogulerna när de ville ”göra om” henne. Hon var också en mamma som var ganska frånvarande under barnens uppväxt. Jobbet kom ofta i första hand.– För mig var det ett normalt liv, högtidsstunder när mamma dök upp under helgerna, paparazzi-fotografer utanför bostaden, jag fattade inte som ung att andra inte hade det likadant, säger Roberto. Både Ingrid Rossellini och Pia Lindström pratar om att kvalitets- och kvantitetstid.
– Vi hade alltid kul ihop med mamma. Jag vet barn som träffade sin mamma oftare men som inte gjorde något ihop med henne, säger Ingrid, 63.
Träffas ofta
Under sitt Sverige-besök har syskonen hunnit med att besöka Fjällbacka. Karga ön Dannholmen var under många år Ingrid Bergmans sommarställe, ihop med sista maken Lars Schmidt (1917-2009). Pia Lindström har också hunnit med ett besök i Sundsvallstrakten, för att ”ta hem” askan från hennes far, Petter Aaron Lindström (1907-2000). Hon blev känd tv-reporter i USA. Isabella blev filmstjärna. Vad blev det av de andra två syskonen?
– Jag har jobbat som lärare i litteraturvetenskap, säger Ingrid.– Jag har fortfarande inte bestämt vad jag vill göra, säger Roberto och skrattar. Han bor i Paris, de andra i New York, men alla fyra träffas ofta.
– Ingrid är blygsam, hon är faktiskt professor och doktor i litteraturvetenskap. Och Roberto har jobbat med finanser, säger Pia.
– Jag tycker Roberto skulle ägna sig mer åt att måla, han är duktig på det, säger Isabella.
Efter den kändistäta premiären på Dramaten, går ”Jag är Ingrid” upp på bio runt hela landet på fredag.