Rebecca Ferguson om relationen till Sverige – och svensk film: ”Ge mig en roll”
Kritiken efter TV4-intervjun: ”Jag vill inte fuck it up”
Uppdaterad 2024-02-27 | Publicerad 2024-02-22
LONDON. Rebecca Ferguson, 40, har lämnat Sverige och tar Hollywood med storm.
Men bortom succéerna med ”Dune”, ”Silo” och ”Mission: impossible” är hon noga med att vårda banden till hemlandet.
– Jag får inte så många svenska erbjudanden, ge mig en roll, säger Rebecca Ferguson till Aftonbladet Nöje.
Hollywoodstjärnan sitter i en svit på femstjärniga Rosewood Hotel i Holborn i centrala London. Här har storfilmen ”Dune: Part two” ockuperat en hel våning för marknadsföring och intervjuer inför premiärdatumet som i Sverige är den 28 februari.
Sedan ett par år tillbaka är London också Rebecca Fergusons hemstad.
– Jag lämnade Sverige, efter covid så flyttade jag verkligen, berättar skådespelerskan.
Hon växte upp i Stockholm med en brittisk mamma och en svensk pappa, gick i Adolf Fredriks musikklasser och slog som 15-åring igenom med TV4-såpan ”Nya tider” där hon hade huvudrollen som Anna Gripenhielm. Det gav i sin tur henne en roll i amerikansk-svenska dramaserien ”Ocean Ave”.
Efter att hon 2007 flyttat till Österlen för att vara med i BBC:s Wallander-film ”Sidetracked” valde hon att bo kvar i skånska Simrishamn. Där träffade hon filmskaparen Richard Hobert som gav henne en av huvudrollerna i långfilmen ”En enkel till Antibes”, där hon bland annat spelade mot Sven-Bertil Taube. Sedan tog den internationella karriären rejäl fart.
Ville starta koloni
Rebecca Ferguson gjorde huvudrollen Elisabet Woodville i BBC-serien ”The white queen”, som hon Emmynominerades för, Jenny Lind i musikalen ”The greatest showman” (2017) och brittiska spionen Ilsa Faust i flera ”Mission: impossible”-filmer. Men när hon inte jobbade med Tom Cruise, Hugh Jackman eller Michael Fassbender så försökte hon bygga upp ett liv på de östskånska slätterna. Fram tills för några år sedan.
– Jag byggde en stor gård i Knäbäckshusen och försökte skapa någon slags koloni där, med en nyckelbox, så att folk skulle kunna komma och gå, säger hon.
– Men så hade jag en lång konversation med min son där jag verkligen sa att ”vad håller jag på med?”
Fram till 2015 var hon tillsammans med Ludwig Hallberg, som hon har 16-åriga sonen Isac med. Men enligt Rebecca Ferguson var expojkvännen inte helt med på planerna om en gård med öppen dörr.
– ”Ludde” sa att ”vi har det bra, vi behöver ingen koloni, vi bor här”, och jag kände att jag behövde hitta en rot någonstans. Jag behövde släppa Simrishamn och rota mig i London.
Assistent och schema
I dag bor Rebecca Ferguson i Richmond i västra London med maken Rory som hon gifte sig med i december 2018. Tillsammans har de dottern Saga, som fyller 6 i vår, och Rebecca Ferguson beskriver pusslet med inspelningar, marknadsföring och familjeliv som ett väloljat maskineri.
– Det funkar super. Jag har en sådan lyx. Det är som att driva ett företag i att det är schemaläggning och att jag har folk som hjälper till, säger hon.
Även om livet som filmstjärna ofta är ombytligt så är Rebecca Ferguson noga med att barnen har struktur i sina liv.
– Jag har en assistent, men det är mer en familjevän som hjälper till med vår dotter och ser till att flyga över min son. Jag är också oerhört nära min sons pappa, vi är väldigt kommunikativa och pratar hela tiden. Vi är som en stor familj och det är som ett pussel, men det funkar.
Kritik efter intervju
Relationen med hemlandet fick en törn i samband med en intervju med Efter fem i TV4 i april i fjol, där hon inte ville prata svenska och ifrågasatte reportern Nanna Martorells engelskakunskaper.
En kritikstorm följde och Rebecca Ferguson uppmärksammades bland annat av Instagramkontot ”Dyngbaggegalan”, som hyllar obekväma ögonblick från svensk tv.
Rebecca Ferguson har berättat att hon blev ledsen när hon fick höra om kritiken efter intervjun och sagt att hon inte kände igen sig själv. Snart ett år efter intervjun, som skulle handla om filmen ”Mission: impossible: dead reckoning”, tar hon själv upp händelsen – när svenska ”Dune”-kollegan Stellan Skarsgård, 72, kommer på tal.
– Stellan, jag älskar honom. Den där svenska roten är så viktig. Det är därför jag blev så ledsen för intervjun som blev mellan mig och Nanna. Det blev en sådan stor grej, säger hon.
– Jag var felinformerad, jag hade ingen aning om vem jag skulle träffa utan bara att jag hade en arg journalist som var fly förbannad. De frågade om de skulle klippa bort henne men jag sa ”nej, ta in henne, varför är hon så jävla arg?” Så jag gick in med gasen i botten – och mötte världens finaste kvinna.
Är det någonting som gnager i dig fortfarande?
– Anledningen till att jag tar upp det är att den svenska relationen, till exempel till Stellan, när jag pratar svenska, känns så viktig. Det räcker med att någon pratar svenska så känner jag ett lugn.
”Var oerhört otrevlig”
Rebecca Ferguson är orolig för att intervjun gett svenskarna en felaktig bild av henne som utflyttad Hollywooddiva.
– Det enda jag behövde veta var att Nanna är okej, för jag var oerhört otrevlig mot henne. Jag ringde henne, vi har haft världens konversation och nu får hon vilken intervju hon vill, säger hon.
– Men jag vill inte ha den rollen i Sverige. Sverige är skärgården, semlor, Värmdö och min pappa, Vasastan och Rörstrandsgatan – jag vill inte .
Utöver ”Dune: Part two” så är Rebecca Ferguson i år även bioaktuell med ”Mission: impossible – dead reckoning part two”. Samtidigt spelar hon in andra säsongen av tv-serien ”Silo”.
Öppnar för svensk film
Men trots en spirande Hollywoodkarriär håller hon dörren öppen för att göra svenska filmer.
– Det är inte viktigt på så sätt att jag måste göra kultur i Sverige, men ge mig ett manus som är toppen, ge mig en roll. Jag får inte så många erbjudanden så det skulle vara toppen, säger hon.
I en intervju med brittiska tidningen The Guardian i oktober 2019 berättade stjärnan att ”jag blir inte igenkänd och det passar mig”. Enligt Rebecca Ferguson har väldigt lite förändrats på den fronten de senaste fem åren – trots att hennes cv fyllts på rejält.
– Det är rätt häftigt när man är på en premiär, som med ”Dune”, och det är som en rockkonsert: tusentals människor som skriker när Timothée och Austin – och även jag – kommer in. Det har skapats en så stor följarskara, säger hon.
– ”Mission” var nog också lite så, med . Det är på en helt annan nivå. Jag kan tänka mig att många i denna film behöver säkerhetspersonal när de är ute och går. Men jag kan bara gå vart jag vill och göra vad jag vill.
Vill inte ses som diva
Rebecca Ferguson uppskattar att det är fyra–fem personer om dagen som kommer fram till henne.
– De tar en bild, man ger dem en liten kram eller en high-five, och går vidare, säger hon.
– Det finns säkert en del av mig som önskar att jag också behövde bli utsmusslad bakvägen från en restaurang, för att det är så mycket människor där ute som bara älskar mig. Det är egot. Men den sunda delen av mig tackar gud för att jag kan gå vart jag vill med mina barn, min man och mina vänner.
Detsamma gäller när hon kommer hem till Sverige – vilket hon är glad för.
– Sverige är på något sätt min själ. Jag skulle inte tycka om att komma till Sverige och det hade varit världens jäkla ”hoppla”. Det var därför som jag tror att jag tog upp den här intervjun med Nanna igen, att det sårar mig att så många människor såg en sida av mig som jag inte är, som är en diva.
Rebecca Ferguson om…
…att missa stora delar av ”Dune”-uppföljarens omfattande pr-turné:
– Jag håller på att filma ”Silo” säsong två så jag har bara fått hoppa in nu, det var nej från mitt produktionsbolag Apple för de behövde avsluta. Med tanke på strejken (i Hollywood) så låg vi efter i filmningen. Och jag har haft en sådan FOMO. Det har varit skitjobbigt, och samtidigt rätt skönt, för jag får ångest på alla de här röda mattorna, jag tycker att det är ganska tufft.
…att kombinera marknadsföring av ”Dune” i Paris med ”Silo”-inspelning i Storbritannien:
– Jag jobbade på dagarna, flög in till Paris, gjorde intervjuer, bytte om, premiär, gjorde röda mattan, sedan kom alla andra, så tog vi en-två bilder, sedan var jag tvungen att hoppa in i bilen, ta av korsetten och allting, hoppa in i gympakläderna, sätta mig på tåget, ta 21-tåget tillbaka till London, köras till hotellet vid studion och så var jag där och filmade hela dagen.
…”Dune”-kollegan Stellan Skarsgård, vars son Gustaf Skarsgård hon också jobbat med, i filmen ”Vi” (2013):
– Han har ju 150 barn och hans familj är så jäkla cool. Gud vad jag kan se det på honom. Och jag saknar Gustaf, jag har inte träffat honom på länge. De är en så stor familj och så nära varandra.
…”Dune”-regissören Denis Villeneuve:
– Han är den bästa regissör som jag någonsin jobbat med. Jag vet att vi i Sverige hatar ordet ”normal”, men han är lagom, normal och så jäkla stabil. Han är lugn och det rinner ner till andra. Han har inte ett ego, han är blyg, han är direkt, har en plan, han är oerhört förberedd, och du driver inte med honom. Och det är häftigt.
…samarbetet med Villeneuve:
– Jag är busig, jag är kaxig, jag snackar innan jag tänker. När jag är känslig så pratar jag. Och han gillar det. Så han och jag funkar superbra ihop.
...de svenska traditioner hon saknar i Storbritannien:
– Jag vill börja hålla kräftskivor, ha hatt och hela köret. Midsommar måste vara i Sverige. Jag måste börja boka in att åka över, om man kunde hyra ett litet hus i skärgården och ta dit vänner och göra midsommar. Till jul firar vi två gånger och mixar svenska och brittiska traditioner.