En helt galen skröna om en färgglad familj

Jan-Olov Andersson

helskärm

The hand of God

Regi Paolo Sorrentino, med Filippo Scotti, Toni Servillo, Teresa Saponangelo, Luisa Ranieri, Massimiliano Gallo, Renato Carpentieri.

FILMRECENSION. Bli inte skrämd av filmtiteln.
Filmen är en underbar verklighetsbaserad skröna om en familj i 1980-talets Italien, där tron på Gud har en liten, men i och för sig viktig, roll.

DRAMAKOMEDI. Denna italienska film hade världspremiär på Venedigfestivalen i höstas och vann två priser, Juryns stora pris och Marcello Mastroianni-priset för bästa unga skådespelare, Filippo Scotti.

För min del hade den gärna fått vinna festivalens första pris, Guldlejonet.
Paolo Sorrentino – mest känd för ”Den stora skönheten” (2013) som vann en Oscar för bästa utländska film och tv-serierna ”The young pope” (2016) och ”The new pope” (2019) med Jude Law – har här gjort sin både mest personliga och bästa film.

Filmens tonåring Fabietto Schisa (Filippo Scotti) är regissörens alter ego. Han är galen i musik, har alltid sin Walkman och ett par hörlurar med sig, men är som alla i Neapel vid den här tidpunkten (1984) uppfylld av ryktena om att fotbollsstjärnan Diego Armando Maradona ska flytta dit och spela för Napoli.
Så sker också, men fotbollen finns mest i bakgrunden och har fått låna ut titeln till filmen. ”The hand of God”, Guds hand, var som bekant vad Maradona själv ursäktade sig med när han slog in en boll med handen i VM-matchen mellan Argentina och England. Ett mål som en hel värld utom matchens domare såg var felaktigt.

Framför allt handlar det om Fabietto och hans familj. Hur han så småningom upptäcker kärleken, till både kvinnor och film, vad hans struliga pappa (Toni Servillo) gör för att krångla till det för familjens sammanhållning och så finns där massor av skönt excentriska personer i periferin, som vackra moster Patrizia (Luisa Ranieri), som gärna poserar naken för övriga släktingar.
Guds hand vilar också över vad som händer Fabietto, tycker åtminstone alla hans nära och kära när en tragedi drabbar familjen.

För den som kan sin italienska filmhistoria, är burleska Ettore Scola-klassikern ”Fula, skitiga & elaka” (1976) en bra jämförelse.

Hela Sorrentinos film är som en färgglad galen skröna, i just Scolas, Federico Fellinis eller Emir Kusturicas anda, men förmodligen är det mesta sant, om än sett med regissörens lätt nostalgiska och lite vemodiga blick drygt 35 år senare.

Filmen visas på bio. Från och med 15 december visas den på Netflix.

Tips! Se även…

… ”House of Gucci”. Ett annat italienskt familjedrama som utspelas bara några år efter den här filmen.

Visste du att…

… Paolo Sorrentinos nästa film ”Mob girl” är en thriller i New York-miljö med Jennifer Lawrence?