Vänster och höger i blodig dödskamp

Kontroversiella ’The hunt’ är laddad och rolig skräcksatir

Stefan Hedmark

The hunt

Regi Craig Zobel, med Hilary Swank, Betty Gilpin, Wayne Duvall, Ethan Suplee.

FILMRECENSION. Hur långt kan vi driva hatet mellan höger och vänster?

Bortom all reson, föreslår skaparna bakom ”The hunt”.

SKRÄCKTHRILLER. Det tog tid för ”The hunt” att komma ut på biograferna. Två massmord i Ohio och Texas förra sommaren gjorde att filmbolaget fick kalla fötter och ställde in premiären. I samma veva gick USA:s president Donald Trump ut på krigsstigen via Twitter och attackerade filmen.

Men nu, mitt i coronakrisen, är det äntligen dags att få se vad som orsakade kalabaliken.

Vi möter en grupp människor som har drogats och kidnappats. De vaknar mitt i naturen, hittar en stor låda full med vapen… och det är då skottlossningen börjar. De som överlever den första attackvågen flyr för sina liv. Visserligen är de beväpnade, men personerna som jagar dem har ett övertag: det mesta i omgivningen är en fälla.

Gör modern politik av det

Att göra en sport av att jaga människor har varit ett flitigt återkommande tema på bio, ända sedan klassikern ”The most dangerous game” (1932). Det mest populära exemplet för vår generation är ”Hunger games”-filmerna.

”The hunt” gör modern politik av det hela. Vi får snart veta att de kidnappade är typiska Trump-väljare, en blandning av vapenfetischister, Fox News-blondiner och rasistiska bondtölpar. Jägarna är öst- och västkustens vänsterliberala elit: förmögna, utbildade och besatta av att inte köna varandra eller framstå som rasister.

Det går undan när slaktandet börjar och här finns ingen nåd, bara generösa doser av blodstänk. Så småningom finns det mer eller mindre bara en person kvar bland de kidnappade: Crystal (Betty Gilpin), som har ett förflutet i Afghanistankriget. Hon kämpar sig fram till den som är ansvarig för hela spelet.

Det här är väldigt uppskruvad skräcksatir, delvis skriven av ”Lost”-skaparen Damon Lindelof, som driver friskt med både vänster och höger och ger båda sidor gott om tillfällen att skratta, förolämpas eller helt enkelt missförstå. Filmens ärende är tydligt: vi mår inte bra av att ha en politisk diskussion som hela tiden ligger på stormstyrka.

Vass rollista

Laddat och roligt, med en vass rollista; särskilt Gilpin är sevärd som den kyliga, beräknande Crystal. Hur pass lyckad satiren är kan dock diskuteras. Under slutstriden är det lätt att börja fundera över vilka de två kombattanterna är till sist. Symbolmässigt är det inte där konflikterna ligger i Trumps USA.

”The hunt” har biopremiär på fredag, den 13 mars.

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.