Isabella Rossellini: Mamma blev sårad av skriverierna

Jan-Olov Andersson

I morgon har nya dokumentären om Ingrid Bergman premiär i Cannes

CANNES. I morgon kväll har Stig Björkmans dokumentär om Ingrid Bergman världspremiär på filmfestivalen.

Nöjesbladet träffade dottern Isabella Rossellini, 62, för ett samtal om allt från mamma till hur svensk hon själv egentligen är.

– Jag har glömt språket, men jag är ordningssam, det är nog det svenskaste jag har ärvt av mamma. Och så utseendet, säger hon.

Isabella har fullt upp här på filmfestivalen.

Hon är president för juryn i sidosektionen Un Certain Regard, den där Ruben Östlunds ”Turist” vann pris i fjol, och måste i egenskap av det alltså se minst 19 filmer.

Men tisdagskvällens galapremiär av filmen om hennes egen mor Ingrid Bergman (1915–1982) är förstås speciell.

Mammas bild pryder affischen för årets festival. Hennes ansikte syns precis överallt i Cannes, inklusive i jätteformat på festivalpalatset.

Isabella har pratat framför en filmkamera i timmar om henne med Stig Björkman – och har ingen aning om vad han har tagit med i filmen.

Ville egentligen äta med Harriet...

I morgon kväll är första gången som Ingrid Bergmans barn Pia Lindström, Roberto, Isotta Ingrid och Isabella Rossellini ser filmen.

Har du inte kontroll över filmen om din egen mamma?

– Nej, jag litar fullständigt på Stig. Ett av skälen till att jag lät honom göra filmen är att han vet så mycket om film och kunde sätta in mammas karriär i ett filmhistoriskt sammanhang. Jag var aldrig intresserad av att det skulle bli ett idolporträtt av henne.

Stig och hon träffades på Berlins filmfestival för fyra år sedan. Hon var juryordförande. Han var där på grund av en Ingmar Bergman-utställning. Stig har gjort flera filmer om den svenska legendariska regissören. Egentligen var det Harriet Andersson som Isabella ville äta middag med, men då fick hon Stig ”på köpet” vid bordet.

– Jag hade ju sett hans Ingmar Bergman-dokumentärer och då slog det mig plötsligt att han var rätt man, så jag frågade helt enkelt: ”Shall we make a film about mamma?”.

”Pappa var en slarver”

Det är lite gulligt hur Isabella hela tiden säger ”mamma” med svenskt uttal, inte ”mama”, på italienska.

För annars pratar hon inte svenska alls.

– Vi tillbringade ju många somrar på västkusten när jag var barn, det var underbart, men sedan tappade jag språket, vi pratade aldrig svenska hemma i Italien eller var vi nu bodde.

Så hur svensk är du, då?

– Pappa var en slarver, mamma väldigt ordningssam, och den biten har jag absolut ärvt av henne. Och utseendet. Folk undrar om det är jobbigt att vara så lik henne, men herregud, inte ett dugg. Det gav mig en modellkarriär som ung.

När Stig och producenten Stina Gardell drog igång projektet, fick de total tillgång till den enorma samling Ingrid Bergman-minnen som finns på Wesleyan University i Middletown, Connecticut. Allt från skolbetyg, föräldrars och morföräldrars brevväxling, till egna Super 8-filmer och detaljerade dagböcker. Det är ur dem som Alicia Vikander läser i filmen.

– Jag var ju gift med Martin Scorsese under några år, han är smått fanatisk när det gäller att bevara värdefulla saker ur filmhistorien, så det var på hans initiativ vi lät universitetet ta hand om mammas grejer.

Vägrade ändra på ögonbrynen

Varför sparade hon på så många saker?

– Det undrade jag också. Tog med det alla gånger vi flyttade. Jag kom min mamma extra nära när jag var 13 och drabbades av skolios och genomgick många operationer, då tog hon ledigt och var bara med mig i ett par år. Då berättade hon att hon visste att ”mitt liv kommer att vara exceptionellt”. Det kan ju låta skrytsamt, men hon fick ju rätt.

Samlar du också? I så fall är jag väldigt nyfiken på ditt ”Blue velvet”-rum..?

– Nja, inte på det sättet. Men lite ”Blue velvet”-saker har jag sparat. De finns ihop med mammas samling.

Isabella berättar, med stolthet, om hur hennes mor var med om att ändra på mycket i Hollywood.

– När hon kom dit och mötte legendariske filmproducenten David O. Selznick (1902–1965) ville han göra om mamma. Byta namn, det lät för tyskt, han ville att hon skulle ändra sina ögonbryn. ”Så här ser jag ut, take it or leave it”, sa mamma. Då gjorde Selznick en kovändning och sa: ”Utmärkt, då lanserar vi dig som den första naturliga skådespelerskan”.

Fast några år senare var rubrikerna inte alltid så positiva.

Det var en stor skandal i Hollywood när Ingrid Bergman och italienska filmregissören Roberto Rossellini (1906–1977) blev ett par – trots att de båda var gifta på annat håll. I Hollywood blev hon som pestsmittad och fick inga roller.

”Blev sårad av skriverierna”

När hon och Rossellini sedan gick skilda vägar, blev deras tre barn – Roberto, Isabella och hennes tvillingsyster Isotta Ingrid – lite grann lämnade vind för våg i en stor våning i Rom med släktingar och anställd personal. Föräldrarna var upptagna med sina jobb och nya partners.

– Jag var för liten för att fatta då, men förstod ju senare att mamma blev väldigt sårad av alla skriverier.

– Det var en annorlunda uppväxt, men jag klagar inte, vi fick vara med om många äventyr när vi väl var med föräldrarna.

– I dag ses det som självklart i många länder att kvinnorna har lika stor rätt till karriärer som sina män. Mamma var en föregångare på det området.

Många lär bli berörda när en sådan filmlegend som Ingrid Bergman i morgon kväll hyllas i filmens eget Mecka. Inte lär det bli mindre känslosamt när alla fyra barnen sitter i salongen.