Morran & Tobias roar även på bio
Uppdaterad 2016-10-28 | Publicerad 2016-10-25
Men det tar en halvtimme innan misären lockar till skratt
recension Tv-sketcherna har redan gjort Morran & Tobias till ett kultförklarat par.
Folk inte bara skrattar, utan lär sig replikerna utantill.
Långfilmen fungerar också, dock efter en seg start.
Spåren förskräcker lite grann, när det gäller svenska tv-serier som blir långfilmer. En av svensk tv:s allra bästa komediserier – ”Svensson, Svensson” – blev till två fesljumma långfilmer. Väl fungerande såpan ”Tre Kronor” blev till en av svensk films största kalkoner, ”Reine & Mimmi i fjällen!”.
Skildringen av den djupt dysfunktionella mor och son-duon Morran och Tobias var inte ens tv-serie, utan en sere korta sketcher, först i SVT-programmet ”Svensk humor”, sedan som en webb-tv-satsning.
Ett besök i svensk white trash-miljö på den svenska landsbygden.
För de finns ju, de där husen där trädgårdarna är fyllda av sopor, bilvrak och containers med kasserade prylar. Om de som bor inne i husen är så djupt ned i skiten som Morran och Tobias kan väl diskuteras. Men lite artistisk frihet måste man ju få ta sig.
Och många har tagit den ständigt kedjerökande Morran (Johan Rheborg) och hennes vuxna son Tobias (Robert Gustafsson), som fortfarande bor hemma, tycks ha alla möjliga diagnoser och mest ägnar tiden åt att beställa onödiga tekniska prylar på nätet, till sina hjärtan. Åtskilliga repliker och uttryck har blivit klassiker.
Funkar 1 timme och 39 minuter i deras sällskap?
Först tycker jag nej. Första halvtimmen är bara misär, saker som går sönder eller brinner upp, snudd på tjatigt och då tycker jag de ibland hamnar på fel sida av gränsen klassförakt och lyteskomik vs. ömhet och empati för duon.
Sedan drar Morran & Tobias ut och fiskar och plötsligt händer något. När hela deras sunkiga kåk fylls med död fisk, när äckelfaktorn skruvas upp åtskilliga snäpp, blir det plötsligt väldigt roligt. När sedan Morran vill fixa plutläppar på konstgjord väg och med Tobias hjälp börjar nätdejta, blir det galet roligt. Med hjälp av en slags magisk realism gör man sedan på ett väldigt snyggt sätt, en resa in i Morran & Tobias förflutna. Skapar mer förståelse för deras liv. Då är det inte längre något snack om saken; vi skrattar inte åt utan med dem.
Man diskuterar sällan skådespeleri i den här typen av filmer. Men det är förbluffande med vilken konsekvent skicklighet duon gestaltar sina rollfigurer. Det är Guldbaggenivå på främst Rheborg.