Det var bäst, roligast och mest glamoröst på årets Cannes-festival
CANNES. Världens största filmfestival slutar på lördagskvällen. Den 72:a årgången. Kanske ingen av de mest minnesvärda.
Nöjesbladets Jan-Olov Andersson, som har varit 35 år i Cannes, sammanfattar här sina intryck.
Här är vad och vilka som var bäst, roligast, mesta snuskgubben och mest glamorösa paret.
BÄSTA FILM
”Parasites”. Bong Joon Hos satir om hur en fattig familj på ett raffinerat sätt infiltrerar en rik familj, är en härligt galen, mångbottnad och tankeväckande satir om klassamhället i Sydkorea. Festivalens enda 
-film.
BÄSTA SKÅDESPELARE
Antonio Banderas som en Pedro Almodóvar-liknande regissör i ”Pain & glory” och Virginie Efira (bilden) som en psykiater som inte beter sig enligt reglerna i ”Sibyl”. Brad Pitt är också bättre som komisk skådespelare än någonsin tidigare i Tarantino-filmen.
ÅRETS ZOMBIE
Iggy Pop i ”The dead don't die”. Såg ut ungefär som vanligt…
ÅRETS GENREHYBRID
”Bacurau”. Börjar som ett drama om en fattig by i Brasiliens urskogar, slutar som en korsning av en spaghettivästern och ”De sju samurajerna”.
SVENSK SUCCÉ
Levan Akins ”And then we danced”, en gayromans som utspelas i ett väldigt homofobiskt Georgien, blir bättre ju mer man tänker på den. Blev utan pris i sidosektionen Quinzaine des Réalisateurs. Men räkna med fyra, fem Guldbagge-nomineringar när året ska sammanfattas.
ROLIGASTE INTERVJU
Bong Joon Ho. Berättade bland annat en dråplig historia om hur han blåste Harvey Weinstein när de hamnade i konflikt kring regissörens förra film ”Snowpiercer”.
FYRTAL I KVINNOR
Så många regissörer tävlade om Guldpalmen i år. Céline Sciamma, Mati Diop (bilden) och Justine Triet gjorde alla mycket sevärda filmer som mycket väl kan prisbelönas. Men Jessica Hausners pretentiösa och konstiga ”Little Joe” gjorde inget större avtryck.
ÅRETS SNUSKGUBBE
Abdellatif Kechiche. Är redan anklagad för sexuella trakasserier av en icke namngiven skådespelerska. I sin fyra timmar långa ”Mektoub, my love: Intermezzo”, uppföljare till en nästan lika lång film som knappt en människa såg, återfinns en cirka femton minuter lång oralsexscen.
ÅRETS QUENTIN TARANTINO-FORM
Filmen ”Once upon a time… in Hollywood” levde väl nästan upp till de höga förväntningarna. Men själv var han påtagligt nedtonad på presskonferensen och surnade till och med till inför ett par av frågorna.
ÅRETS OENSE PAR
Pedro Almodóvar försökte tona ned hur självbiografisk hans ”Pain & glory” är. Medan Antonio Banderas i varje intervju glatt berättade hur kul det var ”att få gestalta min gamle vän Pedro”.
ÅRETS BESVIKELSE
Inte ens Isabelle Huppert (bilden) i titelrollen kunde rädda Ira Sachs stentrista familjedrama ”Frankie”, om en cancersjuk kvinna som låter de närmaste sammanstråla för en sista semester i Portugal. Tävlingens sämsta film.
MEST POLITISK
Ken Loach. Alltid Ken Loach. ”Sorry we missed you” är ännu en stark skildring av den brittiska arbetarklassens rätt hopplösa situation.
BÄSTA SOUNDTRACK 1
Tarantino-filmen, förstås. Krävs väl en trippel-cd för att få plats med alla bra låtar. Med till exempel kultbandet Paul Revere & the Raiders (bilden).
BÄSTA SOUNDTRACK 2
Taron Egerton sjunger Elton John nästan lika bra som Elton John själv i underhållande ”Rocketman”.
GLAMORÖSA PAR
Många kvinnor hade tjusiga klänningar, men… svårt att slå Leonardo DiCaprio och Brad Pitt på röda mattan.
(NÄSTAN) FRÅNVARANDE
Adam Driver. Håller på att bli en av våra allra största stjärnor. Var här knappt ett dygn, för galapremiären av Jim Jarmuschs zombiefilm ”The dead don't die”. Sedan flög han tillbaka till New York där han spelar i pjäsen ”Burn this” på Broadway.
VEMODIGAST
Att se ett par minuter med Michael Nyqvist (1960-2017) i Terrence Malick-filmen ”A hidden life”. Han är så saknad. Och hyllades, både som människa och skådespelare, av filmens stjärna August Diehl.
MEST SAKNADE?
Nja, det ska man väl inte påstå att Harvey Weinstein, den negativa symbolen för #metoo och sextrakasserier i filmbranschen, var. Snarare tvärtom. Men många tycker det var synd att Ursula Mcfarlanes ”Untouchable”, dokumentären om den förre filmmogulen, inte hann bli klar i tid till festivalen.