En målsökande missil rakt i hjärtat
And then we danced har en enorm kemi och energi
Publicerad 2019-09-10
And then we danced
Regi Levan Akin, med Levan Gelbakhiani, Bachi Valishvili, Ana Javakishvili, Giorgi Tsereteli m fl
DRAMA. "Du är för mjuk. Du ska vara som ett monument." Dansinstruktören i det georgiska nationalkompaniet i Tbilisi beordrar omtag efter omtag. Den traditionella dansvärlden är hård, men Merab (Levan Gelbakhiani) har stora drömmar. Sådana kostar, och han betalar med svett, smärta och trasiga fötter.
När en plats i huvudensemblen öppnar sig – en dansare har ertappats med att ha sex med en annan man, misshandlats och skickats till kloster för att "bli normal" – går Merab upp ännu tidigare och tränar ännu hårdare för att bli utvald till att provdansa. Inte bara för att dansen betyder allt, utan också för att de i truppen får resa och tjänar pengar.
Bra att ha i ett hem där elen ofta stängs av på grund av obetalda räkningar och restaurangjobbet inte räcker för att hålla mormor, mamma och bror flytande.
Sedan blir Merab förälskad i Irakli (Bachi Valishvili), en nykomling som snabbt blir hans största rival på kompaniet.
Filmen har jämförts med "Call me by your name" och det de båda har gemensamt är hur exakt de fångar känslan av att helt uppfyllas av en annan människa och tänka på någon dygnets alla timmar. Hur han luktar, hur han ser ut och smakar, hur hans hud känns under handen och hur det låter när han inte ringer.
Här med ett tillägg av rädslan att bli påkommen i en homofob machovärld där uråldriga traditioner och värderingar lever parallellt med helt vanligt 20-någontingliv. Klubbar, strobljus, nattdans till Robyn, sex, öl och delade cigaretter.
"And then we danced" har valts ut till Sveriges Oscarsbidrag, och när den visades inom Directors' Fortnight-sektionen på filmfestivalen i Cannes tidigare i år fick den tio minuters välförtjänade ovationer.
Energin! Musiken! Bilderna! Skådespelarna, och kemin mellan dem. Scenerna med brorsan och bästa vännen Mary som är så fina att man nästan går sönder. Allt sammantaget: en målsökande missil rakt i hjärtat. I varje ruta av Lisabi Fridells foto: regissören Levan Akins kärlek till ljuset, miljöerna, Georgien, gatulivet, kulturen och sin huvudperson.
Vi får vara i Merabs huvud, känna hur han knappt får luft när lyckan fyller lungorna. Delar hans pirr, hans förtvivlan och känslan av ett hemligt leende på bussen. Och så småningom, känner kraften när det som dittills bara funnits inuti väller ut – och insikten om att ibland måste man bort för att hitta hem.
- VISSTE DU ATT... Levan Akin fick idén till "And then we danced" när han såg nyheter om hatattacker mot den första georgiska Prideparaden?
- SE DET HÄR OCKSÅ: Värm upp med att se provdansen i "Flashdance". Igen och igen.
- LYSSNA PÅ: Det finns en låtlista på Spotify där all fantastisk musik från filmen är samlad.
Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.