Filip och Fredriks nya film: ”Svårt att se sina föräldrar bli äldre”

Lars Hammar åker till sitt älskade Frankrike i ”Den sista resan”

Filip Hammars åldrande och deprimerade pappa står i centrum i tv-duons nya biofilm.

– Det är nog det känslosammaste vi har varit inblandade i, säger Fredrik Wikingsson.

De som har följt Filip och Fredrik under 25 år i tv, genom podcaster eller på film känner till Lars Hammar, Filips pappa – dynamisk lärare i Köping som gillar att skarva sina anekdoter.

När han på ålderns höst kände sig deprimerad och allt mer skröplig väcktes tanken om att ge honom ett sista äventyr – en resa till hans älskade Frankrike.

helskärm

Handlar om sonen

Först senare kom Filip och Fredrik på att resan skulle kunna bli en film. Det fanns en allmängiltig historia att berätta, som inte bara handlade om pappa Hammar – utan om sonen.

– Jag kände att det här handlar kanske ännu mer om hur svårt det är att se föräldrar bli äldre. Och hur man vägrar acceptera det, berättar Fredrik Wikingsson.

Filmen ”Den sista resan” har biopremiär den 1 mars. Det är en dokumentär berättelse om hur trion tar pappans gamla bil och kör ner till Frankrike. Resan går inte riktigt som de har tänkt sig och det blir mycket känslor på vägen.

– Man kan se sina egna föräldrar i Lars också på något sätt. Det kanske var därför jag blev så berörd också. Så det är skitmycket känslor, säger Fredrik Wikingsson.

”Den sista resan” är Filip och Fredriks tredje långfilm efter ”Trevligt folk” som handlade om det somaliska bandylandslagets VM-resa, och ”Tårtgeneralen” med Mikael Persbrandt i huvudrollen.

helskärm

Bananas

För en duo som kom fram som coola nöjesprofiler i etern runt millennieskiftet känns temat om ålderdom och gamla föräldrar som en ny fas. Både Filip och Fredrik är nu i 50-årsåldern.

– Visst, jag har fyllt 50 och jag tänker mycket mycket mer på åldrande och på mina föräldrar och alltihopa än vad jag gjorde för tio år sedan.

Men räkna inte med att duon växlar om och gör fler filmer om åldersångest. Tvärtom.

– När vi gjorde ”Trevligt folk” var det en massa människor som tyckte att vi borde göra mer integrationsprojekt. Men man blir ju mätt på en viss typ av berättelse. Då är det klart att man vill göra något som är bananas nästa gång. Bara för att man känner att man kan. Så blir det nog nu, säger Fredrik Wikingsson.