Ludwig Göransson om Oscarschansen: Får nypa mig i armen
”Christopher Nolan bjöd in mig på en fysiklektion i kvantmekanik”
Publicerad 2024-03-07
Ludwig Göransson kan vinna sin andra guldstatyett för musiken till ”Oppenheimer” när 2024 års upplaga av Oscarsgalan sänds 10 mars.
— Jag får nypa mig i armen, det är inte varje gång jag får jobba på ett sånt här projekt, säger han.
Ludwig Göransson är glad men också lite matt efter ett prisregn med Grammys, Bafta och Golden Globe-vinster för originalmusiken till Christopher Nolans ”Oppenheimer”. Han är på väg att förbereda ett tal inför en eventuell Oscarsvinst när TT får en intervju.
— Det är många konstiga känslor som är svåra att tyda. Det är jättekul att få priser och massor av fina ord, men det pågår också under flera månader med något nästan varje dag, säger den svenske stjärnkompositören.
Såg premiären i Höganäs
”Oppenheimer” handlar om vetenskapsmannen J Robert Oppenheimer som utvecklade världens första atombomb.
— Musiken måste få publiken att sätta sig in i hans känslor och inte döma personen. De måste få hans perspektiv, så jag var tvungen att gå in i den världen och försöka sätta toner och musik till det, säger Ludwig Göransson och medger att processen för att hitta dit var känslomässigt utmattande.
Filmen färdigställdes våren 2023 och Ludwig Göransson tillbringade resten av året med att resa i Japan och Sverige. På premiärdagen satt han på en fullsmockad liten bio i Höganäs i Skåne, med både ungdomar och 70-åringar.
— Då förstod jag vilken räckvidd filmen hade, säger Ludwig Göransson.
Kvantmekanik med Nolan
Regissören Christopher Nolan hade en tidig idé om att låta fiolen berätta om Oppenheimers känslor, men han ville inspirera Ludwig Göransson innan denne började skriva musiken.
— Nolan bjöd in mig på en fysiklektion i kvantmekanik och lärde mig hur man delar atomen. Jag följde med på Imax, kamera- och visuella tester, och på provning av Cillian Murphys kostym. Han gjorde mycket i början för att involvera mig i hans värld.
TT: Varför var fiolen som instrument så bra för att skildra Oppenheimer?
— Både jag och Chris tycker att fiol är det mest expressiva instrumentet som finns. Du kan spela en mjuk ton med ett romantiskt vibrato, men om du bara flyttar eller trycker ned handen lite hårdare kan du ändra tonen till ett skräckfilmsliknande tortyrljud på en sekund. Du kan gå mellan de här känslorna på kort tid och det reflekterar vad Oppenheimer gick igenom emotionellt.
Fokuset på fiol gjorde också att Göransson kunde samarbeta med sin fru, violinisten Serena McKinney.
— Det var underbart. Jag och Serena kunde sitta och arbeta länge tillsammans. För mig blev det en personlig upplevelse att göra den här musiken med henne.
