Plötsligt var inte längre Ruben Östlund profet i sitt eget hemland
Jan-Olov Andersson: Årets gala liknade ingen tidigare
”The Nile Hilton incident” och ”Sameblod” blev Guldbaggegalans stora vinnare.
Och plötsligt var inte längre Ruben Östlund samma självklara profet i sitt eget hemland…
Det var en Guldbaggegala som inte liknade någon tidigare, på flera sätt.
Dels för att konkurrensen var hårdare än någonsin, med flera filmer som både hyllats av kritiker, vunnit internationella priser på allra högsta nivå och dessutom faktiskt har setts av en stor eller hyfsat stor svensk biopublik. Så har inte alltid varit fallet på den svenska filmgalan. Absolut inget ont om starka filmer som ”Efterskalv” (bästa film 2016) eller ”Jätten” (bästa film 2017). Men jag har viss förståelse för att tv-tittarna kan ha varit lite undrande till vad sjutton Petra Mede och de andra har pratat om när filmerna belönades, för det var inte många som hade sett dem på bio.
Men framför allt präglade ju #metoo och #tystnadtagning galan. Med en suggestiv och mäktig manifestation på röda mattan.
Med kvinnornas svarta klädsel. Med programpunkter och monologer från scenen. Med kommentarer från vinnarna. Med Tarik Salehs avslutande fina tal om vad hans nu tvååriga dotter i framtiden ska få höra om vad som förändrades år 2017.
Han blev galans stora vinnare. ”The Nile Hilton incident” vann för bästa film, skådespelare (Fares Fares), kostym, ljud/ljuddesign och scenografi. Inget att protestera emot, även om jag inte hade den som vinnare i alla dessa kategorier. Det är en grymt spännande och välgjord historia där Fares Fares strålar i rollen som korrumperad Kairo-polis. Får nu en ny chans att nå en större publik på bio i Sverige (i till exempel Frankrike är den redan en braksuccé).
Amanda Kernells ”Sameblod” vann också välförtjänta priser. Slog lite oväntat ”Solsidan” i Guldbaggens publikpris, där Aftonbladets läsare har röstat.
Eller oväntat… det är något med ”Sameblod” som tycks beröra alla. Biografägarna var snåla med kopior i början, men publiken ”vann”, det blev bara fler och fler biosalonger där folk satt och snörvlade över hur taskigt samerna har behandlats genom åren i Sverige.
En sådan där film där man kan prata om ett före och efter vad vi vet om samernas liv.
Ruben Östlund var inte på plats, han sitter i juryn för Sundance-festivalen i USA.
Hans kaxiga uttalanden har av vissa tolkats som divighet. Då har man inte förstått att allt han säger, sägs med både djupaste allvar och samtidigt en stor glimt i ögat. Men kanske har även en del i Guldbaggejuryn tröttnat på hans humoristiska provokationer. ”Bara” två priser… det hade varit underbart att se och höra Rubens ilska, äkta eller spelad, på galan.
Under tisdagen får han rimligtvis revansch när ”The square” blir Oscarsnominerad.
Kvällens bästa tal höll för övrigt välförtjänta vinnaren av hedersbaggen, Stig Björkman. Snyggast accessoar hade han också i den blinkande flugan…